Åtta landshövdingar i gemensam kritik mot Naturvårdsverket
Åtta landshövdingar riktar gemensam kritik mot Naturvårdsverkets planer för hur vargen skall förvaltas. Kritiken är fullt befogad om man hoppats på väsentligt färre vargar.
Det torde vara tämligen unikt att åtta landshövdingar går samman i en kritisk skrivning till Naturvårdsverket. Verkets generaldirektör, Maria Ågren säger i dag i ett pressmeddelande att hon ”har stor förståelse för de starka reaktioner som vargfrågan väcker” vilket får sägas vara en mild omskrivning av den kritik landshövdingarna riktat mot henne.
Pudelns kärna är hur nuvarande vargpopulationen skall hanteras utifrån dess förväntade spridning. Verkets idé är att någon nämnvärd avskjutning av vargstammen inte kommer på fråga innan de etablerat sig ordentligt söder om nuvarande utbredningsområde. Samtidigt har flera län i södra Sverige sagt direkt nej till fasta vargetableringar. Historiskt sett har ett lokalt eller regionalt motstånd inte gjort någon skillnad men när viltförvaltningsdelegationer yttrar sig negativt borde det ge åtminstone tid till eftertanke hos Naturvårdsverket.
Dagens pressmeddelande ger efter vad man kan utläsa dock inga sådana indikationer.
Naturvårdsverket har utgått från länsstyrelsernas förslag men kommer att justera förslagen utifrån var vargarna finns i nuläget.
– Länsstyrelsernas förslag finns med i det kommande beslutet som en inriktning för hur vi önskar att vargarna ska sprida sig inom det mellersta förvaltningsområdet under perioden, berättar Maria Ågren. Allt eftersom den spridningen väl sker kommer miniminivåerna justeras.
Vad verket säger är att den regionaliserade rovdjurspolitiken, som man säger sig eftersträva, egentligen är av en vägledande typ och inte en bestämmande. Det ligger nära till hands att jämföra omröstningen kring biltullar i Göteborg nyligen. De som röstade sade nej men politikerna gjorde i alla fall som de ville med argumentet att omröstningen bara var vägledande.
Landshövdingarna vill gemensamt att man skall ta tag i situationen omedelbart och arbeta utifrån vad som är långsiktigt möjligt att hantera i form av vargetableringar. De menar att Naturvårdsverkets tolkning är allt för strikt, att det i varje givet ögonblick skall finnas så många vargar som bestämts vara gynnsam bevarande status. Det är naturligtvis en befogad kritik då Naturvårdsverkets syn på saken bortser från det faktum att vargar föryngrar sig och att rapportering till EU om status sker vart femte år.
Enligt skrivelsen till verket har ingen tillfredsställande förklaring givits till varför man väljer att inte följa respektive läns förslag utan går sin egen väg.
Naturvårdsverkets planer syns vara fastgjutna i bevarandediskursen emedan respektive landshövding nu förväntar sig en förändring mot aktiv förvaltning.
De som står bakom brevet är Kenneth Johansson, landshövding Värmlands län, Maria Norrfalk, landshövding Dalarnas län, Rose-Marie Frebran, landshövding Örebro län, Peter Egardt, landshövding Uppsala län, Chris Heister, landshövding Stockholms län, Barbro Holmberg, landshövding Gävleborgs län, Ingemar Skogö, landshövding Västmanlands län och Lars Bäckström, landshövding Västra Götalands län.
Källa: http://svenskjakt.se/Global/Dokument/Skrivelse%20mellersta%20rovdjursfo%CC%88rvaltning.pdf