Inga Ängsteg, Viltskadecenter i debattinlägg
Verksamhetschefen på Viltskadecenter, Inga Ängsteg ger i ett debattinlägg i ATL sin syn på vargpolitiken. Hennes kritik är omfattande.
Det är sällan man hör kritik mot den förda vargpolitik från de som också arbetar med vargen och dess skadeverkningar. Inga Ängsteg har tidigare dykt upp i debatten med inlägg som kunnat tolkas som de gått på tvärs med medias uppfattning om vargen. Denna gång argumenterar hon för biologisk mångfald och inte enfald, något som blir svåra för våra politiker att helt bortse ifrån.
”Vi går från mångfald mot enfald, när en enda djurart tillåts förbruka stora resurser år efter år och fortsätter skapa stor oreda både i fårhagar och ända in i regeringskansliet, trots omfattande insatser.
Två ministrar konstaterar i SvD att det behövs mera samverkan och respekt kring varg, att vargen återhämtat sig och är här för att stanna, varg är ett tecken på rikedom i skogen, varg är en utmaning för näringarna och vi ska ägna mera kraft åt att ha flera vargar och så vidare.
Samverkan och respekt, har tre tidigare rovdjursutredningarna påtalat vikten av. Den första rovdjursutredningen var 1999. Då var antalet vargar 59-75 st och utredaren skrev att ”vargstammens tillväxt bör vara långsam”. Han noterade då att ”vargförekomsten skapar mycket starka känslor och stora konflikter.
Det är fortfarande svårt att samverka 16 år senare när målet inte är tydligt. Respekten försvinner när känslorna får skena fritt och det är svårt att känna respekt när man blir kränkt. Vargar vandrar in från Finland/Ryssland då som nu, och när de passerat vår landsgräns blir de skandinaviska vargar.
Vargarna blir snabbt många, i fjol fanns ca 80 st vargflockar och par och samtliga inom några få län. I vår föds ca 160-200 nya valpar, trots den omtalade jakten.Vargen är här för att stanna läser vi, och det är nog ingen som tvivlar på det. Som en lydig unionsmedlem ska Sverige följa regelverken. En mängd åtgärder har vidtagits, bland annat skriver länsstyrelserna en mindre ”avhandling” inför varje skyddsjaktsärende, och räknar vargfamiljer frenetiskt hela vintern. SLU analyserar dna-prover i massor. Vi läser att vargen är ett tecken på att djurlivet blir rikare.
Ministrarna skriver att vi måste ägna mera kraft åt att kombinera vargar med får, kor, hästar och hundar. Är det ens är möjligt att ägna mer kraft åt vargar? Har inte politiker, tjänstemän , forskare, organisationsföreträdare, lantbrukare, glesbygdsbor, ägnat mycket stor del av sin tid åt varg?
Regeringen har vid flera tillfällen bett rovdjursutredare, kommittéledare, och nu till sist en ekonomiprofessor att räkna. Resurser är aldrig obegränsade. Det innebär att andra djurarter inte alls får den uppmärksamhet de behöver så länge vargen anses ha ett överskuggande allmänintresse.
När ministrarna talar om utmaning så talar en professor vid SLU om att ”vargen är nu ett hot mot den biologiska mångfalden”.Miljövärden står mot varandra. Fler och fler får, kalvar och hästar dödas varje år. Fler och fler djurägare sätter upp fler elektriska stängsel för att skydda sina djur.
Men en del betesmarker (skogsbeten/fäbodbeten) är beroende av att djuren som betar inte är hägnade.Alla våra strandängar och hela skärgården är svåra att hägna. För det öppna artrika landskapet behövs djur som betar! De svenska naturbetesmarkerna är unika i världen.
NU behöver vi kloka politiker som slutar att slösa bort våra resurser!”
Inga Ängsteg
Verksamhetsansvarig, SLU
Källa: http://www.atl.nu/synpunkten/mer-varg-sa-bill-mer-pengar-sa-bull