Starkt stöd för vargjakt i Sverige
I SLU:s uppdaterade attitydundersökning kring rovdjur framgår att svenskarna i gemen är mycket positivt inställda till vargjakt. De som är negativt inställda till varg är nu också i majoritet i de län som faktiskt hyser varg.
Man får vara försiktig när man läser statistik och kanske allra helst när man läser förord, pressmeddelanden och diverse tolkningar av intresseorganisationer. För som bekant kan man åstadkomma en mängd sanningar med statistik förutsatt att man valt ”rätt” metodik.
Sverige Lantbruksuniversitets återkommande undersökning, ”Attityder till rovdjur och rovdjursförvaltning” är en publicering som fram till för något år sedan brukade användas som argument för att svenskar i allmänhet var positivt inställd till varg. Då trenden nu är kraftigt nedåtgående efter att fler fått stifta bekantskap med vargens utökade näringssök, hör det allt mindre om denna undersökning.
Årets uppdatering bjuder inte direkt på några överraskningar. Snarare förstärker undersökningen tesen om att med vargens spridning minskar också dess popularitet. Allra bäst kanske det illustreras med bilden över ”acceptansen för rovdjur i närheten av bostaden”. Under samtliga rapporterade år är det en majoritet av respondenterna som inte accepterar varg i sin absoluta närhet.
I Dalarna, Gävleborg och Värmland är vargmotståndarna numera i majoritet. För Värmland tycks inget data finnas från tidigare år men de övriga två länen hade vid de två tidigare mätningarna fler som var positiva till varg än negativa. Varför övriga starkt vargberikade län som Örebro och Västmanland inte finns med i undersökningen förklaras inte.
Värden representerade under ”Riket” är inte ett snitt eller medianvärde av övriga län utan en egen respondentgrupp. Hade man istället gjort beräkningar utifrån de sammanställda länen hade medelvärdet blivit 53% ((47+48+48+49+49+53+56+74)/8) positiva till varg och medianvärdet 49% (|47|48|48|49|49|53|56|74|)=((49+49)/2) positiva till varg.
Fallande svarsfrekvens
I respondentgruppen Riket, svarade 38% av de tillfrågade på undersökningen vilket var näst sämst efter Stockholm där bara 35% svarade. I de vargberikade länen varierade svarsfrekvensen mellan 51-41%. På länsnivå var svarsfrekvensen i genomsnitt 42 %. Det är en lägre svarsfrekvens jämfört med tidigare undersökningar, 2004 respektive 2009, där i genomsnitt 66 % och 50 % besvarade undersökningen.
Följaktligen tycks vargens utbredning inte bara inverka negativt på dess popularitet utan också viljan att svara på attitydundersökningar.
Stöd för vargjakt
Undersökningen visar att en stor majoritet på riksnivå anser att det är mest acceptabelt att begränsa rovdjurens antal och utbredning med hjälp av jakt om rovdjur har sökt sig in i tätbefolkade områden (82 %), därefter för att minska risken för att rovdjur tar tamdjur (70 %).
Däremot är stödet inte lika starkt för att bedriva jakt på rovdjur för att de orsakar rädsla. Dock anser 44% av respondenterna på riksnivå att det trots allt är acceptabelt.
Att bedriva jakt på rovdjur för att de konkurrerar om viltet har lågt stöd, 28% i gruppen Riket emedan den har betydligt starkare stöd i varglänen med ett medelvärde om 42%.
Källa: http://pub.epsilon.slu.se/11365/ | http://pub.epsilon.slu.se/11365/3/ericsson_g_etal_140707.pdf