Utsättning av ryska vargungar blir inte av

Logistiska problem och svårigheter med att komma i rätt tid sätter stopp för de planerade utsättningarna av ryska vargungar.

Naturvårdsverket hade planerat att sätta ut vargungar från djurparker i det vilda nu under våren men utsättningen går inte att genomföra. Dels han man inte med att märka tillräckligt många varghonor för att ha ett urval och dels är skillnaden i nedkomst för stor mellan de vilda och djurparksfödda vargungarna. Skillnaden får inte vara större än 8 dagar för minimera riskerna för att varghonan stöter bort de nyanlända ungarna.

─ Det är mycket som ska stämma för att lyckas med en valputsättning. Först måste det finnas ordentligt med spårsnö så vi kan märka tikar under vintern. Sedan ska de vilda tikarna och djurparkstikarna föda inom åtta dagar. De två tikar som blev märkta i år är lite för få för att få till en matchning mellan vilda vargtikar och djurparkstikar. Ingen av de två vilda tikarna födde sina valpar så att det stämde överens med djurparkstikarna. Då går det inte att genomföra valputsättningen, säger Helene Lindahl, projektledare för regeringsuppdraget om genetisk förstärkning.

En naturligt fråga som dyker upp är varför man inte i samband med inköpet av vargungarna genast märkte upp ett par lämpliga varghonor i stället för som nu verkar vara fallet ha påbörjat arbetet alldeles för sent. Verket hoppas dock på bättre lycka nästa år.

─ Vi har i uppdrag att göra ett nytt försök nästa vår och hoppas på att vi får rikligt med bra spårsnö så vi lyckas märka fler tikar vilket gör att urvalet blir större. Vi behöver märka de tikar som föder sent på året så att valpningen bättre stämmer överens med när djurparkstikarna föder, berättar Helene Lindahl.

När genetiken förs på tal är det alltid på sin plats att påpeka att inga genetiskt ärftliga defekter påvisats på någon av de vargar som obducerats vid SVA. Inte heller är reproduktionskraften påverkad då den är jämförbar med liknande populationer på andra platser i världen. Naturvårdsverket påstår också att det ställts krav från EU om en specifik inavelsgrad. Något sådant står inte att finna i de dokument eller riktlinjer som finns tillhands för att deklarera gynnsam bevarandestatus. Den genomförda sårbarhetsanalysen, som kom fram till att 38 vargar är nog för att de skall överleva inkluderar 1 invandrande individ per 5 år vilket är tillräckligt för att bibehålla eller förbättra den genetiska variationen.

Redaktionens kommentar: Naturvårdsverket envisas med att använda fel nomenklatur när det kommer till vargar. Det heter nämligen inte vargtik utan varghona. Varghonor får också vargungar och inte valpar som hör till dess tama variant Canis Lupus Domesticus (hund).