Vargen har fått ett nytt bytesdjur – vattenmelon
Den Sovjetiska tidningen Jakt & Fällfångst i Sibirien rapporterade 1927 om en lokal vargflock som skaffat sig en lika udda som irriterande vana – angrepp på vattenmeloner. Vid en närmare studie visade sig tyvärr problemet vara mer utbrett.
I den sovjetiska tidskriften Jakt & Fällfångst i Sibirien, nummer 7, 1927, rapporterar artikelförfattaren I Zalesskij om en flock vargar som sex år tidigare, 1921, skaffat sig mycket udda vanor.
Zalesskij berättar att vargarna intill byn Znamenk, cirka 68 kilometer sydväst om Semiplatensk, äter vattenmeloner. Ibland tar de bara några bett, vilket gör melonen osäljbar, ibland bärs bytet iväg och äts mer ingående.
Det skulle vara lätt att nöja sig med ett gott skratt om det inte vore för de lokala böndernas förtvivlan. För det var uppenbarligen inga små mängder utan en systematisk decimering av melonskörden.
Mer utbrett än vad man tror
Även om artikelförfattaren betraktade det som en udda lokalhändelse var fenomenet med melonätande vargar långt ifrån okänt för Sovjets jordbruksmyndighet. Det skriver amerikanske forskaren Will N Graves i sin bok Wolves in Russia (2007) där han hänvisar till konkreta rapporter.
I Dagestanska Kitzlyar-distriktet omskrevs till exempel under 1920-talet att vargar vissa år förstört 20% av vattenmelonskörden.
Signaturen Beglets skriver i Sydvästra Rysslands Jakt & Fiskeritidskrift nr 3/4 1923 att Manuchdistriktet vid ett enda angrepp förlorade flera hundra vattenmeloner. Attacken skedde natten till den 25 juli 1923 och innebar mycket stora förluster för den redan prövade lokalbefolkningen.
Saratovskij- och Volgogradskij-regionerna rapporterade några årtionden senare samma fenomen. Till exempel den 30 augusti 1951 då en vakt i ett odlingsområde blev vittne till hur vargar åt vattenmeloner direkt på ett fält. Vakten menar att vargarna är oerhört säkra på att nosa fram vilka meloner som är mogna.
Lapptyg ger temporärt skydd
Enligt Graves rekommenderar vaktpersonalen att långa linor med röda tygremsor spänns upp runt melonfälten, det vill säga vad vi i Sverige brukar kalla för ”Lapptyg”.
Om man gjort lapparna i rätt storlek (ca 40 x 50 cm) räcker det enligt vakterna, för att hålla vargarna borta. Däremot måste man vara mycket noga med att fördela tygbitarna jämnt på linan. Om gapet varit långt eller en lapp fattats har vargarna utan rädsla gått rakt igenom.
De som använt lapptyg i jakt eller för att skydda boskap vet dock att vargarna förr eller senare vänjer sig och attackerar ändå. Det torde gälla även för melonodlingar.
Uppdateringar saknas
Rapporterna i Wolves in Russia är gamla och vi har tyvärr inga uppdaterade siffror som visar om ”vargangrepp på vattenmeloner” (vilken underbar term!) fortfarande är ett problem.
I Sverige odlas i stort sett ingen gröda som liknar vattenmelon. Sannolikheten att svenska fruktodlare ska drabbas på samma sätt som djuruppfödare när den svenska vargstammen växer är mycket liten.
Sannolikheten att det ska inträffa någonstans utom i Dagestan är ändå mindre. Vargen är och förblir en utpräglad köttätare och vad som drivit lokala vargflockar till att äta vattenmeloner är ett mysterium som torde ge forskarna en del huvudbry.
Fakta vidgar bilden av vargen
Värt att notera när det gäller den samlade informationsmängden om varg är att så många av världens ”vargstater” tidigare låg bakom Järnridån. Det har medfört att de allra flesta uppgifter 1917-1991 framkommit först efter Sovjetdiktaturens fall.
Källa: Wolves in Russia, sid 115, Will N Graves 2007.