Dödsfallet på Kolmården ännu inte utrett

För ett år sedan dödades en djurskötare av en flock vargar på Kolmården. Arbetsmiljöverket ansåg att miljöåklagaren borde väcka åtal, men det ser ut att dröja ytterligare ett år.

För ett år sedan hände det som vi på vargfakta varnat för skulle hände när ”tama” vargar frekvent mötte människor i ett kommersiellt syfte. Strax innan djurskötaren dödades hade en 15-årig flicka blivit illa biten av varg och förd till sjukhus vilket fick oss att skarpt avråda Kolmården från fortsatta guidade besök hos vargarna.

Den historiska sammanställning över angrepp från vargar i hägn vi gjort gav oss tillräckligt med information för att se det olämpliga i denna verksamhet. Uppmaningen hörsammades naturligtvis inte och djurskötaren fick plikta med livet.

Dödsfallet ledde efter en tids utredning till att Arbetsmiljöverket kom fram till att åklagaren borde väcka åtal mot Kolmården. Miljöåklagare Jan Andersson fick uppdraget att utreda underlaget och har fram till nu ännu inte kommit till skott.

– Det här ärendet är unikt, det är en komplicerad lagstiftning som vi har att hantera och det är en hel del utredningsmaterial som man måste samla in och igenom. Vi måste vara väldigt noggranna med våra undersökningar i detta fall och det är det som det tar tid säger miljöåklagare Jan Andersson till Sveriges Radio.

Exakt vad Andersson menar med att olyckan är ”unik” är svårt att veta då historien visar på att det faktiskt inte alls är unikt, snarare vanligt eller näst intill ofrånkomligt.

Identisk fall 1996

Patricia Wyman, 24 år, var universitetsutbildad biolog och anställdes som vargskötare den 14 april 1996, fyra dagar före sin död. Under utbildningen hade hon varit i kontakt med vargarna två gånger: Först ihop med sin handledare och därefter när hon på egen hand matat dem. Sent på eftermiddagen den 18 april 1996 hittade två andra anställda Wymans sargade kvarlevor i varghägnet. De fyra angripande vargarna uppträdde mycket hotfullt när polis tillkallats. Vargarna avlivades och testades för rabies. Testen var negativa. Ingen rabies.  Vargparkens chef Dr Peter Schleifenbaum lät en utredare intervjua personalen. Utredaren rapporterade att ”personalen var förvånad då de trott att vargarna var ofarliga”.

Vill lägga det bakom sig

Från Kolmårdens ledning hörs önskemål om att lägga det inträffade bakom sig vilket naturligtvis vore bra för dem men samtidigt måste rättvisan få ha sin gång trots att Kolmården upphört med just vargmöten.

– Vi vet att den här typen av arbetsplatsolyckor ofta tar lång tid att utreda. Det är klart att det är en extra påfrestande att veta att det här kommer att ta lång tid för det är ytterligare en sak i hela den här tragiken som vi i Kolmården skulle vilja lämna bakom sig säger Mats Höggren.

En fråga som aldrig ställts är varför inte personalen som hade till uppgift att gå in till vargarna var beväpnade? Med ett lämpligt handeldvapen hade olyckan kunnat avvärjas. Kanske hade någon varg blivit skjuten men det måste alla gånger vara bättre än en död anställd.