Preliminär inventering lämnar frågor om vargbestånd

I fredags kom den preliminära statusrapporten över det svenska vargbeståndet. Skillnaderna mot föregående inventering är inte särskilt dramatiska men trendförändringen reser en del frågor.

De frilevande vargarna i Sverige och Norge tillhör utan tvekan de mest välbevakade predatorerna i världen. Årligen kommer inventeringsrapporter, tänkta att agera underlag för någon form av rovdjursförvaltning. Omfattande resurser krävs för att räkna djur och särskilt då varg som rör sig över stora områden. Rapporten handlar framför allt om de stationära vargarna inom kända vargrevir.

De vargar som inte har någon speciell tillhörighet alltså icke stationära, kringvandrande vargar räknas inte genom inventeringen utan hanteras genom en speciell formel – antalet föryngringar gånger 9,7 eller 10,2. De två faktorerna stammar från noggranna inventeringar gjorda i Sverige mellan åren 2000 och 2003. För enkelhetens skull har man i rapporten valt att arbeta med korrektionsfaktorn 10. Antalet föryngringar gånger korrektionsfaktorn ger en grov skattning av den totala populationen.

Studerar vi kurvorna i bilden ovan ser vi att faktorn 10 är mer eller mindre gångbar fram till 2009. Därefter börjar kurvorna gå isär mer än tidigare, skillnaden är större. I en ung expansiv population med låg medelålder är troligtvis inte 10-potensen längre aktuell varför en högre potens rimligtvis borde användas för att bättre spegla den totala populationen. I en ung population ökar nämligen antalet revirbildningar snabbare än antalet nya föryngringar. Precis som bilden illustrerar. Frågan är då om den korrekta faktorn är 11, 12 eller kanske till och med 13.

För att inventera varg, räkna specifika individer, krävs spårsnö. Den gångna vintern bjöd, jämfört de två föregående, inte på lika bra villkor. Planerna på att sätta ut vargvalpar fick skrinläggas just på grund av att spårsnö saknades vilket gjorde det omöjligt att finna lämpliga vargtikar. Att förhållandena under perioden varit sämre nämns också i rapporten och man påpekar även att man behövt göra vissa prioriteringar för att hinna med arbetet.

 

Trendbrott i antal föryngringar

Det kanske mest anmärkningsvärda i hela rapporten är antalet konstaterade föryngringar som uppgår till 25 stycken inklusive 3 som delas med Norge. Jämfört föregående inventeringsperiod 2010/2011, där 28 föryngringar konstaterades under 2010 kanske inte skillnaden framstår som så iögonfallande men sett till det förväntade antalet föryngringar som borde ha skett under 2011 är skillnaden ganska dramatisk.

Den historiska föryngringstillväxten har varit 19 procent varför det förväntade antalet föryngringar borde ha varit 33 och inte 25. Skillnaden mellan 33 och 25 motsvarar en nedgång med 25 procent.

Viltskadecenter påtalar nedgången men jämför med konstaterade föryngringar 2011 och redovisar således en nedgång med 12 procent. Inte fullt lika dramatiskt.

Till tidningen Svensk Jakt säger vargforskaren Olof Liberg;

– Att antalet föryngringar blir något färre än förväntat kan till exempel bero på slumpen eller sämre inventeringar.

I övrigt ökar antalet vargar i samtliga kriterier – revirmarkerande par och familjegrupper – med 9 respektive 7 procent.

Det framstår som ytterst märkligt att antalet föryngringar skulle ha minskat så dramatiskt trots att förutsättningarna inte ändrats. Tvärt om borde en vinter med lite snö gynna vargstammen. Dessutom är den totala populationen större vilket borgar för fler tillfällen till parbildning och fortplantning.

Man flaggar dock i rapporten för att det finns ”indikationer” på föryngringar i ytterligare tre revir vilket då skulle betyda 28 föryngringar och ett oförändrat läge mot föregående period.

 

Stort intervall

Rapporten lämnar som svar på frågan om hur många vargar det fanns under vintern ett ganska stort intervall – 230 till 300 individer. Det är en skillnad mellan lägsta och högsta nivå om nästan 24 procent. Föregående period lämnades ett intervall om 219 till 266, vilket är ett något mer precist då skillnaden bara är 18 procent mellan lägsta och högsta nivå.

En viss del av försämringen i precisionen kan förklaras med att en större population är svårare att överblicka än en mindre. Så var det med björnstammen där man hade ganska bra kontroll upp till cirka 1 500 individer varefter man helt enkelt slutade ha kontroll och via spillningsinventering och DNA-Anlyser plötsligt upptäckte att man hade 3 500 björnar. Men den största anledningen till försämrad precision just denna gång kan nog tillskrivas vädret.

Vargfaktas egna beräkningar som vi använt under föregående år, dvs de inventerade antalet samt de tillkommande föryngringarna under 2011 hamnade i häradet 351 till 398 individer. Under året som gått har vi också hört om en vargstam i kraftig expansion, om populationsstorlekar om cirka 350 individer och att vargstammen i stort mår bra och utvecklas väl.

Efter symposiet i Vålådalen har vi upplevt att siffrorna förändrats, prutats ned ganska väsentligt. Liljelund sade vid sin presentation lite svävande att vargstammen rörde sig kring 300. Att den i verkligheten då skulle kunna vara så liten som 230 djur känns inte realistiskt.

Särskilt inte när det handlar om världens mest välbevakade vargar.

 

En översikt av nuläget

Givet de intervall och de konstaterade föryngringarna i rapporten har vi trots allt några siffror att räkna med för att uppskatta den nuvarande vargstammen. Om antalet föryngringar var 25 under 2011 bör det resultera i knappt 30 föryngringar i år givet en tillväxt om 19 procent. Det ger i sin tur 120 överlevande valpar i oktober. Om även de föryngringar som man hade indikationer på (dvs 3 stycken) skedde kan det teoretiska antalet föryngringar i år bli 28 * 1,19 = 33. Omräknat till överlevande valpar blir det 132 stycken.

Med den lägsta siffran i rapporten, 230 individer och 30 föryngringar nu 2012, får vi en total om 350 vargar som lägst. Om de är 300 till antalet innan valparnas nedkomst blir de 420 totalt. Således är en möjlig population under 2012, 350 till 420 vargar givet antagandet om föryngringstillväxten från föregående år.

 

Döda vargar

Under föregående och innevarande år har vargar dött. En del har skjutits genom skyddsjakt, andra efter att ha angripit något djur där ägaren använt paragraf 28. Dessutom har ett ganska stort antal förolyckats i trafiken. Tre stycken befaras ha dödats illegalt. Allt som allt har 20 vargar dött och lämnats in till SVA för analys. Av dessa hade 5 stycken blivit påkörda vilket motsvara 20 procent.

 

Slutligen

Vi lär få anledning att komma tillbaka till antalet vargar i Sverige under året. Den slutgiltiga rapporten väntas i september men vi kommer att dyka lite djupare i dessa frågor fram till dess.

Antalet vargar är som alla vet en central och ständig källa till diskussion.

 

Ladda ner hela rapporten här: Varg i Sverige vintern 2011-2012

 

 

Category: Nyheter · Tags: , ,

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom att fortsätta sprida informationen i denna databas.

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se