Rovdjursföreningen bakom tiggarbrev fullt av tveksamheter
Efter att Rovdjursföreningen förlorat sitt årliga verksamhetsstöd från Naturvårdsverket om 1 miljon kronor och inte heller lyckats få pengar till projekt går föreningen ut med tiggarbrev.
I mars stod det klart att Rovdjursföreningen inte skulle få det årliga verksamhetsbidraget om 1 miljon kronor från Naturvårdsverket. Enligt verket hade man prioriterat klimatet framför rovdjuren. För Rovdjursföreningen med sitt då omfattande kansli med 5,25 heltidstjänster kom detta naturligtvis som ett dråpslag.
Utöver verksamhetsbidraget som föreningen åtnjutit har man också äskat pengar till specifika projekt. Så även detta år med ett projekt benämt, ”Landsbygdsutveckling och rovdjur – en möjlighet?”. Önskemålet från föreningen var att Naturvårdsverket skulle bidra med 310 000 kronor vilket enligt ansökan motsvarade drygt 80 procent av projektets totala kostnad om 372 000 kronor.
Projektet beskrivs på följande vis: ”Genom Informationsprojektet ’Landsbygdsutveckling och rovdjur – en möjlighet?’ ska vi sammanställa och sprida faktabaserade underlag om hur landsbygden påverkas av förekomst av rovdjur.”
Pengar till projektet avslogs utan vidare motivering.
Följaktligen har ett intäktsbortfall om cirka 1,3 miljoner uppstått vilket får anses som betydande för en förening vars största inkomstkälla tidigare har varit just bidrag från Naturvårdsverket. 2012 uppgick intäkterna från Naturvårdsverket till 1,68 miljoner och 2011 till 1,98 miljoner.
Tiggarbrev
För att råda bot på den ekonomiskt ansträngda situationen har föreningen nu anammat samma idé som WWF framgångsrikt sålt till människor dvs. adoption av vilda djur eller i Rovdjursföreningens tappning adoption av ”vargvalpar”. Att det inte heter ”vargvalpar” utan vargungar enligt korrekt nomenklatur tycks inte bekomma föreningen.
Brevet är utöver bruket av fel nomenklatur en fullkomlig kavalkad av ogrundade påståenden, direkta motsägelser och felaktigheter. ”Vargstammen är liten och sårbar och hotas av inavel” är ett påstående som delvis bestrids av vargstammens faktiska nettotillväxt om cirka 15 procent som av det faktum att 5 individer numera blivit 500. Vidare har ännu inga aktuella vetenskapliga rapporter påvisat att inaveln skulle hota de frilevande vargarna i Skandinavien. Tvärtom gav den demografiska sårbarhetsanalysen svaret att 40 vargar är allt som krävs för att de inte skulle risker att dö ut inom 100 år.
Nästa mening om att ”Risken är stor att valparna blir skjutna, antingen i legal eller illegal jakt” är såväl en motsägelse som ett påstående utan grund. Någon allmän jakt på varg bedrivs inte i Sverige sedan bland annat Rovdjursföreningen anmält jakten till EU. Den tidigare jakten bedrevs inte heller på ”vargvalpar” utan möjligtvis på djur som ännu inte nått könsmognad då jakten bedrevs i januari-februari. Någon illegal jakt på vargungar har ännu ej konstaterats varför sådana uttalanden sorteras under ren spekulation.
”Sjukdomar kan snabbt utplåna en hel familj” är naturligtvis sant och har förekommit i närtid som en följd av att mer eller mindre samtliga individer i ett revir smittats av rävskabb. Men hur en symbolisk adoption hjälper en skabbsmittad varg vet förmodligen bara Rovdjursföreningen.
Slutligen lovar föreningen att du som tar på dig en adoption till det facila priset av 540 kronor per år också skall få nyhetsbrev med information om ”vargvalparna”. Att det är förbjudet att kartlägga vargföryngringar visste kanske inte föreningens webbredaktör och styrelseledamot, Jan Bergstam som alldeles nyss blev anmäld för artskyddsbrott efter att ha fotograferat en varglya som publicerades på föreningens Facebook-sida.
Förhoppningen om att tiggarbrevet skall fylla intäktsbortfallet från Naturvårdsverket är mer eller mindre orealistisk. Normal svarsfrekvens ligger inom intervallet 1-5% vilket eventuellt ger 150 adoptivföräldrar ur föreningens cirka 3 000 medlemmar. Det i sin tur skulle ge en intäkt om 81 000 kronor.
Saknas gör då drygt 1,2 miljoner.