Svensk vargforskare erkänner habituering

Olof Liberg kommenterar den närgångna vargen i Filipstad med att erkänna att habituering utgör en risk och att avlivning är att förespråka framför skrämselmetoder.

Den närgångna vargen i Filipstad som fick en kvinna att ta till flykten har uppmärksammats av vargforskaren Olof Liberg vid Skandulv. Vargfakta har många gånger refererat till den habitueringsmodell som Valerius Geist* definierat som stegvis förklarar hur vargen närmar sig människor för att slutligen utgöra en högst reell risk även för tvåbenta.

Geists modell, som bygger på egna studier av frilevande vargar, omnämns sällan av svenska vargforskare eller myndighetspersoner med rovdjursansvar. Närgångna vargar brukar förklaras med att de är unga, förvillade eller både och. Att det skulle kunna vara en del av en process hörs det sällan något om.

Liberg tar dock bladet från munnen i samband med en intervju i tidningen Jakt & Jägare med anledning av händelsen i Filipstad.

– Vi har inte haft några attacker från frilevande varg på människor i Skandinavien i modern tid. Men utomlands är erfarenheten att det kan vara början till en attack när en varg blir oskygg. Den märker att det inte är någon fara och det ingår i en process där den blir mer och mer närgången, säger Liberg till tidningen Jakt & Jägare.

Att vi inte haft några attacker på människor, Kolmården oräknat eftersom de inte sorteras under frilevande vargar, förklaras delvis av att vi inte haft särskilt många vargar under samma period. De som följt vargfakta vet dock hur det ser ut i omvärlden där den kända dödssiffran i år skrivs till sex människor varav tre barn.

Vidare säger Liberg i intervjun att skrämselmetoder är tveksamma som motmedel och att avlivning är att föredra. Det ligger i linje med vad han sade i en intervju kort efter händelsen i Kolmården där han förklarade att närgångna vargar skyndsamt plockades bort i Sverige för att minimera riskerna för vargangrepp på människor.

 

Habitueringsprocessen förklarad

Professor Valerius Geist habitueringsprocess är enligt följande sju steg. Hans absoluta rekommendation är att alla som bor i närheten av eller mitt i vargrevir bör känna till dessa delmoment för att i tid kunna agera.

  1. I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
  2. Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
  3. Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
  4. Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
  5. I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
  6. Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
  7. Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.
* Valerius Geist, professor (emeritus) i Environmental Science vid Calgary-universitetet i Kanada.
 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se

WP Facebook Like Send & Open Graph Meta powered by TutsKid.com.