”Vargen är utrotningshotad!”

Utrotningshot sammanblandas ofta med Fragmentarisering som innebär att det har uppstått isolerade ”öar” av en djurart, till exempel varg. Genom den geografiska begränsningen hotar inavel och en nedgång av stammen i just det området. Sverige är en sådan plats och det ser man lätt på en karta. Den väg som vargarna kan vandra in från Finland och Ryssland är en mycket smal landremsa och där håller samerna undan vargen från renbetena. Om vargar förekommer isoleras de nedanför renbetesgränsen.

Det innebär dock inte att vargen som helhet och art är utrotningshotad. Av alla i världen levande vargraser är den Euroasiatiska (”svenska”) vargen den vanligaste. Den förekommer i talrika flockar från de östliga delarna av Europa hela vägen bort till Kamtjatkahalvön. På vägen dit finns stammar ända ned i Indien och närliggande asiatiska länder. Totalt sett handlar det om 100 000-200 000 individer enligt uppskattningar som gjorts.

Om vi räknar med svenska siffror, dvs 20 föryngringar per 210 vargar och 4 överlevande valpar per kull, är bara föryngringen i hela världsstammen 38 000-76 000 valpar per år. I det sammanhanget är vår lilla svenska vargstam en parentes. Om den ska finnas kvar är inte ett ekologiskt beslut, utan ett politiskt beslut, som många uttryckt sig den senaste tiden. Även forskare.

I vårt avlånga land finns däremot en mängd andra djur som verkligen är hotade och förtjänar både vår omtanke och våra resurser för att överleva till nästa generation. Djur som bara finns i Sverige. Vart tog alla bekymrade röster om lövgrodan vägen?

Vargstammen i Sovjetunionen år 1980 presenterad av professor D Bibikov i en rapport från Sovjetunionens Vetenskapsakademi till statsförvaltningen. Varje prick representerar 25 individer, vilket totalt ger ca 77 000 vargar bara inom den forna diktaturens domäner. Det röda området visar ungefär renbetesområdet i Skandinavien. Det illustrerar hur svårt det är för vargar att ta sig söderut innanför våra landsgränser.

[TABLE=24]