Angrepp från växande vargstam trend i Kina

Från att ha varit mer eller mindre utrotad i Ostasien har vargstammen i Kina under senare år vuxit till en nivå där vargarna verkar få allt svårare att klara sig på naturliga bytesdjur. Angreppen mot tamdjur förväntas öka, men också mot människor. Det visar trenden i år.

Från Kina har det inte kommit många rapporter om vargangrepp det senaste seklet. Tittar vi bakåt finner vi tre uppgifter från 1980- och 1990-talen:

I en artikel om rabies nämner den kinesiske biologen L Fangtao 1988 att 31 människor skadats av rabiessmittade vargar i Ochangregionen under 1981. Av de angripna avled fyra. 27 människor uppges vidare ha angripits och bitits av ”varghundar” i Fuyangregionen 1982.

Ett annat forskarteam, W Li et al. (1996), nämner också att varg har angripit människor. Tyvärr är det inte mer specificerat än så varken till tidpunkter, antal angrepp eller om de haft dödlig utgång eller lett till skador och sjukdom.

Samtliga tre uppgifter finns med i John Linnells och Tore Bjerkes rapport Rädslan för varg från 2002.

Utöver dessa ska också nämnas den modiga kvinnan i Fuxin 1992, som slogs med en varg som angripit hennes två döttrar. Både kvinnan och barnen överlevde, dock med svåra skador.

Trendbrott i år

I år skedde på många sätt ett trendbrott. Vargarna har närmat sig bebyggelsen i allt större omfattning och två rapporter om attacker inkom tätt efter varandra.

Den 1 mars skrev Vargfakta om att 400 tamdjur mött döden vid olika vargangrepp. Bönderna är bestörta men säger samtidigt att de inte kan göra mycket då alla vapen beslagtagits. Under 1970-1980-talen fanns jaktgevär i de flesta av byarna och med möjlighet till beskattning av vargen var också situationen annorlunda med färre angrepp.

Men situationen är annorlunda nu och i mars 2012 var alltså de första tamdjursattackerna på lång tid ett faktum. Och värre skulle det bli.

Två personer dog

Den 20 mars rapporterade vi att två personer i Shangdong, östra Kina, attackerats och dödats av en varg. De avlidna var en kvinna i 60-årsåldern och en pojke på åtta år.

Dödsfallen ingick i sammanlagt sju attacker på kort tid. Ett stort polisuppbåd lyckades till sist skjuta vargen som var av honkön och som preliminärt bedömdes vara frisk.

Polisen (bilden) underströk att man inte kan vara säker på att rätt varg skjutits, men i efterhand har det iallafall inte kommit rapporter om ytterligare attacker.

Vargen är för närvarande en fridlyst art i Kina, dock med möjlighet till skyddsjakt om det skulle behövas. Händelserna under mars månad kan leda till krav på reduktion av den växande vargstammen.

Lugnt i grannländer

En vargstam som växer sprider sig i alla riktningar och det skulle vara logiskt att finna uppgifter om angrepp i närliggande stater som Mongoliet. Därifrån är det emellertid tyst.

Vargforskaren Batsuhk redovisar, i en opublicerad rapport Linnell & Bjerke haft tillgång till, endast ”några” angrepp av varg i Mongoliet, men ger ingen djupare information än så.

Man bör dock hålla i minnet att landet gränsar till både Kazakhstan och Ryssland som har enorma vargbestånd, och att det inte kommer många rapporter från Kinas norra grannland vare sig något hänt eller inte. Mörkertalet kan således vara stort.

Japan saknar vargar

I Japan har man inte haft varg sedan 1800-talet och det finns, vad vi vet, inga planer på att återinföra den. Historiska uppgifter är också sparsamma. På Vargfakta har vi tidigare presenterat en förteckning som sträcker sig över 800- och 1700-talen. Den innehåller uppgifter om 5 vargrelaterade dödsfall.

Linnell & Bjerke hade vid utgivningen av Rädslan för varg inte läst amerikanen Brett L Walkers historiebeskrivning av vargangrepp i Japan och saknar därför hans uppgifter i rapporten.

Däremot finns en hänvisning till Japanska vargattacker som ska ha studerats av zoologen N Maruyama under 1996. Det kan dock röra sig om samma angrepp som i vår artikel. Om vi får in mer uppgifter återkommer vi.

*Om ordet ”varghundar” avser varghybrider* eller är en mer folklig beteckning på vargar är svårt att säga. Det finns många så kallade noanamn, som ”Gråben” och ”Tasse”, även i utlandet. Det är faktiskt som med själva ordet ”varg”. Egentligen betyder det ”tjuv” eller ”dräpare” och stammar från vikingatiden. Det korrekta namnet är Ulv. En utländsk historiker skulle alltså i teorin kunna tolka en svensk beskrivning av ett vargangrepp som att offret rätt och slätt attackerats av en mördare. Trots de många skriverierna ska man veta att det är ovanligt med hybridiserade vargar i det vilda. De flesta forskare är ense om att de varghybrider som förekommer har avlats och fötts upp i fångenskap. I någon mån kan dessa ha sluppit ut i det fria.