Förvirring kring rapport om minsta livskraftiga population

Den rapport Skandulv färdigställt om minsta livskraftiga population för varg har skapat viss förvirring. En anledning kan vara att man inte riktigt förstår vad det innebär att utelämna genetiken.

Rapporten, sårbarhetsanalys för den skandinaviska vargstammen (Demographic Viability of the Scandinavian Wolf Population, Chapron, Andrén, Sand & Liberg) skapade en del uppståndelse när den släpptes under gårdagen. Anledningarna kan vara många men den mest sannolika är att rapportens slutsats är att det inte krävs så många vargar som vi kanske förletts att tro.

Faktum är att det inte krävs fler än en tiondel av den nuvarande vargstammen för att vi med 90 procents chans inte skall riskera att stå utan vargar om hundra år. Med ett resultat som avviker så dramatiskt från den allmänna uppfattningen om vad som krävs i antal vargar, är det givet att det blir lite svårt att ta in vad som faktiskt står i rapporten.

 

Genetiken

Simuleringen som genomförts har gjorts utifrån befintliga data från den skandinaviska vargpopulationen som samlats under de föregående 13 åren. Det betyder att de gener och egenskaper som går in i modellen är de samma som i verkligheten och som de facto tagit vargstammen dit den är idag.

Om det hade funnits tydliga bevis på inavelsdepression hade även de egenskaperna följt med in i modellen och resultatet blivit ett annat. En sämre reproduktionskraft och populationstillväxt än den som faktiskt kunnat konstateras under de föregående 13 åren hade alltså givit ett annat resultat än vad modellerna returnerade i rapporten.

Hade forskarna istället lagt till nytt genetiskt material och dragit den rimliga slutsatsen att detta skulle öka reproduktionskraften och minska en eventuell inavelsdepression hade inte utfallet blivit en högre MVP utan en lägre MVP, alltså ännu färre vargar än de 41 som var resultatet av modellering nummer tre.

 

Flera modeller likvärdiga resultat

Inom forskning finns det vanligtvis flera olika modeller för att nå fram till ett resultat, få svar på en fråga. Forskarna vid Skandulv har i detta fall testat tre olika modeller vilket får anses föredömligt ur ett vetenskapligt perspektiv. När samtliga modeller ger svar som ligger inom ett rimligt intervall kan man utan överdrift säga att säkerheten är större än om förhållandet vore det motsatta, det vill säga om resultaten skiljt sig åt alldeles för mycket.

 

Adaptiv förvaltning

Som kritik mot modellen framförs bland annat att simuleringen inte tar hänsyn till framtida tillgång på bytesdjur vilket naturligtvis påverkar vargens möjligheter. Samma modellering med herbivorer, växtätare torde vara enklare då man med rimlig säkerhet kan säga att det alltid kommer finnas gräs.

I rapporten påpekar forskarna att inget ”magiskt nummer” är svaret på vargstammens överlevnad utan istället att en adaptiv förvaltning som har kontinuerlig tillgång till information om stammens status är svaret. En sådan förvaltning kan då också använda sig av data om bytesdjurens densitet, tillgången på mat.

Om vargarna inom ett visst revir blir fler än vad bytesdjuren tål kan man då reglera detta. Antingen, vilket är mest troligt genom att minska antalet vargar eller så genom att man minskar eventuellt övrigt uttag av viltstammen om nu inte detta redan är gjort.

Den nya älgförvaltningen bygger på adaptiv förvaltning och skall ta höjd för rovdjurens predation vilket gör chanserna större för att de inte skall ta slut inom ett vargrevir och då påverka vargstammens överlevnad.

 

Goda marginaler

Svaren från de tre olika modelleringarna rör sig i intervallen 22 till 38 individer med 10 procents risk för utdöende och 25 till 41 med 5 procents risk under normala förhållanden med normala risker.

Efter att forskarna beaktat högst osannolika katastrofscenarier som tar död på 55-60 procent av stammen vart 10 år och 90 procent av stammen en gång inom 100 år har man kommit fram till att 100 vargar med god säkerhet uppfyller kraven enligt IUCN Kriterium E.

Den nuvarande vargpopulationen kommer att omfatta cirka 450 individer fram emot hösten vilket då motsvara en säkerhetsmarginal om 350 individer.

 

Märklig slutsats om illegal jakt

Rauno Burman säger i en intervju i Dagens Nyheter att eventuella risker skulle kunna vara en kraftigt ökad illegal jakt eller sjukdomar.

Illegal jakt är oftast resultatet av olösta konflikter mellan de som är satta att förvalta rovdjuren och de som skall leva med dem. Fler vargar leder till svårare förvaltning som i sin tur leder till ökade konflikter och frustration.

Att en vargstam som skulle motsvara mindre än en fjärdedel av dagens skulle framkalla större frustration än den nuvarande får som bäst anses vara ett uttryck för ren spekulation.

 

Läs hela rapporten här: Skandulv – Sårbarhetsanalys av varg – 2012.07.02

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se

WP Facebook Like Send & Open Graph Meta powered by TutsKid.com.