Viltbruket, vargen och försiktigheten

Den moderna jakten, viltbruket, är resultatet av en förvaltningsmodell som ger ett överskott, en ränta. Inom ett vargrevir är predationen så pass omfattande att något överskott för jakt egentligen inte är aktuell.

Modern jakt och moderna jägare är på det hela taget involverade i viltet även när jaktsäsongen är till ända. De fodrar, bygger, inventerar och håller även efter lovliga predatorer såsom räven. Viltet pysslas om på samma sätt som ett potatisland och man sparar alltid ett par knölar till nästa år för att då, igen, kunna skörda överskottet. Det är modern jakt, eller som vi hellre kallar det – Viltbruk.

Skogsbruk, lantbruk och viltbruk bygger på förvaltningsmodeller där resursutnyttjandet över tiden inte får överstiga tillväxten minus uttaget. Plockar vi ned mer skog än vad tillväxten tillåter börjar kurvan luta nedåt. Inom lantbruket är det uttaget av näring som är aktuellt och där tillförs gödning för att inte balansen skall rubbas. Inom viltbruket är modellen densamma – uttaget får inte överstiga tillväxten minus övrig dödlighet.

Inom övrig dödlighet ryms ålder och sjukdomar. Till detta skall läggas trafik och predatorer.

 

Älgstammens tillväxt inom ett vargrevir

Sveriges viltvårdare beräknar ofta älgstammen till 6 till 8 älgar per 1000 hektar (10 km2) efter den årliga jakten, dvs räknat på vintern. Om hälften av dessa är älgkor och uppskattad reproduktionstakt är 0,7 kalv per ko blir den totala produktionen 2,1 till 2,8 kalvar per 1000 hektar (10 km2).

I vårt exempel från Västmanland spänner ett vargrevir över 70 000 hektar. Antalet nyfödda älgkalvar blir således 147 till 196 stycken per år. Att siffrorna är ungefärliga och varierar beror på att det handlar om vilda djur. Det är inget butikslager som inventeras där var sak har sin plats utan en viltstam som rör sig och ständigt påverkas av omvärldsfaktorer.

Vidare kan sägas att en älgstams reproduktionskraft tycks falla över tiden efter det att ett vargrevir bildats. Mer om det kan du läsa i artikeln Naturen sköter sig bäst själv. Orsaken till detta står troligen att finna i vargens förkärlek till just älgkalvar och att vargens predation över tiden medför en sned åldersstruktur inom älgstammen som i sin tur leder till sämre fertilitet och färre antal kalvar. Älgkor är fertila i stort sett hela sin livstid men de äldre korna får sällan mer än 1 kalv, förvisso en livskraftig sådan men chansen till överlevnad är ändå små för kalvar är trots allt det som utgör vargens sommardiet till 80%.

 

Siffrorna i diagrammet är tagna från forskningsstudier på Isle Royal och visar hur andelen älgkalv i förhållande till hela älgpopulationen gradvis sjunker allteftersom predationen från varg pågår.

 

Vargens näringsuttag inom ett vargrevir

Ryska forskare påvisade redan åren 1970-1975 att vargens födointag till mer än 80% består av älg. Det konstaterades efter att maginnehåll och spillning från 235 vargar undersökts (W N Graves, Wolves in Russia, 2007).

Studier som genomfördes 2007 vid Högskolan i Hedmark (Wabakken, Liber, Sand et al.) inom forskningsprojektet Skandulv visade, i sin tur, att det inom ett vargrevir dödades 14 älgar under en fyraveckorsperiod. Av dessa 14 älgar var 10 årskalvar, 1 fjolårskalv och 3 vuxna. Det betyder att nästan 80% av vargens näringsuttag utgörs av ungdjur.

Vidare visar studien på att ”kill-rate” eller predationstakten inom det aktuella vargreviret var 1 älg varannan dag.

Dessa siffror kan man inte rätt upp och ner kvantifiera över året varför en mer vedertagen siffra om hur många älgar som blir vargföda inom ett revir inklusive övriga kringströvande vargar antas vara allt mellan 120 och 150 älgar per år.

 

Tillväxten minus predationen

Inom ett nyetablerat vargrevir är tillgången på vilt god vilket i sin tur leder till stora valpkullar och låg dödlighet. Det kan skådas inom Västmanland där enskilda tikar setts med så många som 7-8 valpar. Det omvända gäller naturligtvis inom äldre revir där tillgången på föda blivit sämre.

Den insikten och utvecklingen ger vid handen att den samlade predationen kan antas vara större inom ett yngre vargrevir än inom ett äldre. Likaledes kan man utgå från att älgstammens tillväxt är större inom ett nyetablerat revir än inom ett äldre om det skeva uttaget av kalv över tiden ger en ofördelaktig åldersfördelning som i sin tur ger en lägre fertilitet och färre antal kalvar.

Det finns ingen forskning som stödjer tesen om minskande predation över tiden men vid oförändrad predation är utsikterna än sämre för ett balanserat viltbruk varför vi valt att arbeta med teorin om minskande predation.

Följaktligen bör denna uträkning ge en fingervisning om vad som återstår av tillväxten efter vargens näringsintag:

Yngre vargrevir -> 150 älgar dödas. Tillväxten är god och 196 älgar tillkommer. Kvarstår gör 46 älgar.

Äldre vargrevir -> 120 älgar dödas. Tillväxten är sämre och 147 älgar tillkommer. Kvarstår gör 27 älgar.

I det yngre reviret återstår 23% av tillväxten och i det äldre återstår endast 18%. Dessa kvarvarande älgar skall således täcka upp för övrig dödlighet till följd av ålder, trafik, sjukdomar och övriga predatorer. Om det inom ett vargrevir även förkommer björn kan man troligtvis räkna bort ytterligare ett antal älgkalvar. Mätningar saknas dock för att kunna precisera detta. Men vargens predation skall oavsett läggas till den övriga predationen vilket bland forskare kallas för additiv.

 

Tillväxten minus trafik och övrig dödlighet

Inom älgforskningen och populationsberäkningar använder man siffran 5% som en parameter för att ta höjd för övrig dödlighet. Inom begreppet övrig dödlighet ryms inte älgar som dödats till följd av trafik. Under 2010 rapporterades 7 227 viltolyckor med älg där utgången för älgen var av dödlig karaktär alltså där den spårats upp och avlivats eller konstaterats död.

Att beräkna trafikdöden som ett procenttal av antalet älgar är inte det lättaste därför att olyckorna sker över hela året och över hela populationen. Men om man ställer dödligheten mot tillväxten om 100 000 till 120 000 älgar utgör trafikdöden mellan 6 och 7 procent.

Sammantaget, övrig dödlighet och trafik utgör således ytterligare en reduktion av tillväxten med 11 till 12 procent. Således, om tesen om minskad predation över tiden är korrekt skulle följande slutsats kunna dras om vad som återstår av tillväxten.

Yngre vargrevir -> 46 älgar kvar efter predation. Efter avdrag för övrig dödlighet och trafik återstår ca. 42 älgar.

Äldre vargrevir -> 27 älgar kvar efter predation. Efter avdrag för övrig dödlighet och trafik återstår ca. 24 älgar.

 

Viltbruket tillgodogör sig räntan

Om vi är överens om att gott viltbruk innebär att man endast skördar avkastningen, räntan, och inte tullar på kapitalet är då frågan om dessa 42 eller 24 älgar räcker för ett jaktligt uttag. Enligt mitt förmenande gör det inte det. Dels för att det är ett organiskt material vi betraktar som i sig påverkas av omvärldsfaktorer vi inte alltid kan styra över och dels för att marginalerna är alldeles för snäva.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att förändringar i älgstammens åldersfördelning är långsamma och svar på hur det påverkar reproduktionskraften ses inte över en eller två säsonger. Den exaktheten vi skulle behöva för att bedriva ett balanserat viltbruk inom ett vargrevir finns helt enkelt inte varför försiktighetsprincipen bör råda. Något jaktligt uttag är då inte att rekommendera.

Förutsatt att man inte väljer att skjuta på kapitalet, baspopulationen.

Att skjuta på kapitalet medför naturligtvis att tillväxten sjunker allt mer inom reviret och att riskerna för att älgstammen som helhet börjar minska blir allt större. Ser vi till avskjutningen per 1000 hektar i Värmland har den minskat med 37% de senaste 10 åren. Det stödjer tesen om att jakt i kombination med varg innebär ständigt minskande uttag ur skogen skafferi.

 

Fällda älgar per 1000 ha i Värmland

Fortsatt uttag eller inte

Är man av den uppfattningen att viltet är en resurs som skall förvaltas och inte förbrukas är det få argument som talar för ett fortsatt uttag ur skogen efter det att ett vargrevir etablerats. Naturligtvis finns det regionala skillnader i såväl reproduktionskraft som förvaltningsmål som tillåter ett fortsatt jaktligt uttag men sammantaget är försiktighet vid uttag i kombination med noggrann inventering att förorda oavsett förvaltningsmål.

Försiktighet, om så bara för att det är så besvärligt att reparera skador på ett organiskt material och en för världen unik klövviltstam.

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se

WP Facebook Like Send & Open Graph Meta powered by TutsKid.com.