Skolvargen fullt frisk och vid god kondition

En vanligt förekommande förklaring till närgångna eller oskygga vargar är att de på något vis skulle vara sjuka. Spekulationer om huruvida ”skolvargen” mådde dåligt kan nu läggas på hyllan – han var fullt frisk och välnärd.

I likhet med andra döda och upphittade vargar skickades skolvargen till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion efter det att den skjutits. Dess närgångna beteende kanske skulle kunna förklaras med att den var sjuk eller skadad men något som pekade i den riktningen framkom inte vid obduktionen skriver tidningen Jakt & Jägare.

När vi skriver att närgångna vargar ibland bortförklaras med att de skulle vara ”sjuka” eller ”onormala” menar vi inte att det numera hörs från myndighets- eller forskarhåll utan bland vargförespråkare i största allmänhet. Myndighetspersonerna har på senare tid kommunicerat att det inte alls är ovanligt eller onormalt med närgångna vargar – snarare normal och vanligt.

Vi håller naturligtvis med om att beteendet inte är onormalt och har också tidigt framhållit att det snarare ligger i vargens nyfikna natur. Vi pratar trots allt om jordens mest framgångsrika stora rovdjur. Att inta den positionen kräver varierande egenskaper där skygghet kanske inte är den mest framträdande så länge inga andra naturliga fiender finns i närheten.

Vargen rapporterades vara en tvåårig hanne om 45 kilo vid gott hull, alltså rimligt fet för årstiden. I magen hade den rådjur varför den inte heller kunde sägas vara akut hungrig. Vidare påträffades inga sjukliga förändringar, varken genetiska eller sådana som uppstått till följd av andra orsaker. En liten utläkt skada på frambenet noterade dock.

Man gick så långt i obduktionen att man till och med plockade ur hjärnan för att se om det fanns några tumörer eller liknande som kunnat förklara beteendet.

– Hjärnan är utplockad men det fanns ingenting anmärkningsvärt med den, säger Henrik Uhlhorn vid SVA till Jakt & Jägare.

Summa summarum var skolvargen kärnfrisk. Nyfikenhet och nedärvda beteenden kan man dock inte påvisa genom obduktion, där gäller fältstudier och även historiska efterforskningar för att kunna ställa diagnos.