”Älgstammen växer i Värmland trots vargen!”

De myter i vargdebatten som vi tar upp och reder ut kommer från alla möjliga källor. En av förra årets fick benägen hjälp av Jägareförbundet och gäller älgstammen i Värmland.

I förbundstidningen Svensk Jakt nummer 9 2010, beskrevs situationen för den svenska älgstammen. Artikeln ”Älgläget – län för län” jämförde länsvis älgobservationer och avskjutning med föregående år för att få fram om älgstammen ökat eller minskat. För att visa status användes en grafisk symbol, en tumme som antingen pekade uppåt, nedåt eller var neutral.

Det var inget anmärkningsvärt i artikeln bortsett från en sak: I Värmland verkade älgstammen skjuta i höjden, tummen pekade uppåt – trots den ökande vargstammen i länet. Enligt artikelförfattaren Bertil Lundvik hade avskjutningen 2009-2010 stigit för andra året i rad till 6 742 älgar. Jaktvårdskonsulenten Britt-Marie Nordqvist tillade att älgstammen ökade och att det nu var ett snitt på 10 älgar per 1000 hektar, på vissa håll upp till 15-20 älgar per 1000 hektar.

 

betygstummar från Svensk Jakt 9 2010.

 

Under det gångna året har artikeln flitigt citerats på bloggar och under webbartiklar. ”Det bevisar att vargstammen inte har något att göra med älgstammens storlek” eller ”det är bara jägarna själva som påverkar älgstammen” är ett par kommentarer som dykt upp. Vidare menar man att eftersom statistiken kommer från jägarna själva så går det inte att komma högre i bevisvärde.

Svensk Jakts artikel var välmenande och trevlig men landade tyvärr i en myt. Vissa formuleringar och den ensamma avskjutningssiffran fick nämligen många att tro och påstå att Värmlands älgstam levde i högsta välmåga. Artikelns ”Här finns en växande älgstam” sänder fel signaler och ger bilden av att det bara är älgarnas obalanserade könsfördelning som är ett problem. I själva verket består ”växande” i att man skjutit några älgar fler efter ett nedslående decennium med en total nedgång på som mest 35,7%. Det handlar således inte om tillväxt utan i bästa fall att minskningen avstannat, en marginell återhämtning för en svårt decimerad älgstam.

Vidare står det att ”avskjutningen steg för andra året i rad”. Här borde påpekats att ökningen föregående år knappt är märkbar. Det är inte fel att glädjas, men skillnaden bör beskrivas på ett rimligt sätt. Dessutom är avskjutningssiffran för 2009-2010, 6 742 älgar, fel. Var det talet kommer ifrån förstår vi inte, för enligt länsstyrelsen i Värmland var avskjutningen det året endast 6 720 älgar.

Vi har fått ut den samlade statistiken för åren 1999-2010 direkt från Länsstyrelsen i Värmland. Av den framgår alltså att 2008-2010 års resultat utgör bottenskiktet i en kraftig nedgång som pågått sedan millennieskiftet. Dagens avskjutning ligger bara i nivå med 1976 års (som var 6 108 älgar).

 

 Jaktår Avskjutning Älgjaktområden Fällda älgar/ÄJO Fällda älgar/1000 ha
 2000-2001 9984 1050 9,51 5,70
 2001-2002 9776 1041 9,39 5,56
 2002-2003 9185 1014 9,06 5,25
 2003-2004 9121 1003 9,09 5,23
 2004-2005 8057 1018 7,91 4,50
 2005-2006 7149 1006 7,11 3,93
 2006-2007 6855 991 6,92 3,87
 2007-2008 6424 991 6,48 3,54
 2008-2009 6540 997 6,56 3,13
 2009-2010 6720 976 6,89 3,60

 

Under perioden 2000-2008 är nedgången i fällda älgar per älgjaktsområde 31,9%. Den lilla kroken i slutet, 2009-2010, representerar ett lyft med en tredjedels älg (0,33) jämfört med året före. Det motsvarar endast +10,9% av nedgången och dessutom bara för ett år, vilket är ett för snävt statistiskt underlag för att det ska vara rimligt att tala om en ”växande älgstam”. För 2008-2009 motsvarade uppgången +2,6% (av nedgången). Småbulor i kurvorna förekommer överallt längs tidsaxeln och i absoluta tal ligger den här förändringen inom felräkningsmarginalen. Det borde framgått av artikeln.

 

Fällda älgar per ÄJO i Värmland

 

Samma trend blir synlig när vi istället tittar på fällda älgar per 1000 hektar. Där är nedgången 45,1% som mest under vår redovisningsperiod. Jaktåret 2008-2009 fortsätter det fortfarande nedåt. Att man under 2009-2010 så att säga ”skjuter en älg till på varannan 1000-hektars yta”, ligger återigen inom felräkningsmarginalen.

 

 

Kort sagt är nedgången så pass stor senaste decenniet att det krävs rent uppseendeväckande siffror för att begreppet växande älgstam ska vara möjligt att använda. Det känns lite trist att lyfta fram Värmlandssiffrorna på detta sätt men Svensk Jakt borde varit lite försiktigare i sin betygssättning och därmed sluppit en del av mytbildningen kring detta.

Med andra ord: Svensk Jakt borde ha placerat en neutral tumme över länet, inte en uppåtpekande.

Däremot kan vi alla glädjas åt att minskningen planat ut. Låt oss hoppas att den plattformen faktiskt är ett avstamp mot en revitaliserad älgstam i Värmland och inte bara är de tillfälliga ryck som ofta blir synliga när längre cykler presenteras.

 

Rätt betyg för Värmlands älgstam.

 

Britt-Marie Nordqvists uppgift har vi inte lyckats få fram, men om någon kan förse oss med siffermaterialet så granskar vi gärna det också.

Avslutningsvis vill vi påpeka att ett decennium av minskande avskjutningssiffror i Värmland kan ha många olika orsaker, eller kombinationer av dem, även om de sammanfaller med ökningen av varg i området.

 

 Ingår i vår artikelserie Myter i vargdebatten.

 

 

Category: Nyheter · Tags:

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se