”De flesta vargvalpar dör för tidigt ändå, vi kan inte ha jakt också!”
Media har stor del i mytbildningen här då de gett intryck av att en föryngring är lika med en vargvalp. Då är det lätt att vissa människor reagerar negativt om 28 föryngringar nämns och det sedan meddelas att jägare kommer att skjuta minst 27!
Men låt oss umgås med verkligheten en stund: En föryngring är lika med en kull och består vanligen av 4-8 valpar. I forskningen har man ingen möjlighet att gå runt och inventera varje enskild varg – gammal eller ung – så man inventerar bara till en viss nivå och räknar ut resten genom olika beräkningsfaktorer.
Två delar ger en helhet
En sådan faktor är föryngringen. Viltskadecenter, vars uppdrag sanktioneras av Naturvårdsverket, har bestämt fyra (4) överlevande valpar per år för varje föryngring/kull.
Med ”överlevande” menas alltså vargvalpar som INTE dör till följd av missbildningar, sjukdomar, undernäring, kyla, svält eller jakt. Vargvalpar som klarar sig vidare mot utvecklingstadiet Ungdjur. Observera också att ”fyra överlevande valpar” är officiella siffror. Synpunkter på dessa kan tas direkt med forskare, politiker och andra som sätter normerna.
Parallellt med detta talar vi om ”konstaterade” föryngringar som är de varglyor där länstyrelsens kontrollpersoner eller forskare hittat valpkullar och registrerat dem. Observera att det mycket väl kan finnas fler föryngringar än de konstaterade, men aldrig färre.
Antalet konstaterade föryngringar gånger antalet överlevande valpar är det totala antalet vargvalpar som varje år, utan ytterligare avdrag, ska läggas till vargstammen från föregående år.
Exempel: Under 2010 konstaterades 28 föryngringar vilket gånger fyra blir 112 valpar som förväntas överleva och växa. Trots jakt. Trots sjukdomar. Trots vinterkyla och svält. Med 112 valpar ökade alltså vargstammen år 2010, statistiskt sett, TROTS alla missöden en liten vargvalp kan råka utför.
Faktisk, konstaterad tillväxt
Givet detta räcker de vargvalpar som föds varje år mer än väl för att hålla en svensk vargstam levande. Det är snarare nödvändigt att öka jakttrycket på vargen för att hålla den nivå om 210 vargar som bestämdes genom riksdagens demokratiska omröstning år 2009. Genom EUs veto den 17 augusti 2011 har det tills vidare bestämts att licensjakten ställs in. Och hur det blir med ”taket” på stammen kan man bara spekulera i.
Regeringens utredare har tillsvidare föreslagit 450 vargar, vilket väckt stora protester. Man menar att det å ena sidan är onödigt många om vargen ändå är inavlad och betydligt många fler än nödvändigt om införsel av nya gener ska kunna påverka stammen mer än marginellt. I regeringens tidigare genetikrapport är en lämplig nivå enligt forskarna istället 100 vargar.
Vargforskaren Olof Liberg, sakkunnig åt bland andra regeringen, menade tidigt att upp till 40 vargar borde avlivas vid premiärjakten 2010. Istället blev Naturvårdsverkets beslut för första jaktåret 27 vargar. År 2011 sköts 20 vargar. Och 2012 blir det som sagt noll. Klart att vargstammen ökar. Vare sig jakt bedrivs eller ej.
I Sverige räknar vi statistiskt med fyra överlevande vargvalpar per föryngring och år.
[TABLE=24]