DNA-information från vargar
Analyser av vargars DNA används idag inom flera olika områden. DNA-analys används rutinmässigt inom arbetet med varginventering i Sverige. Så här fungerar det enligt Viltskadecenter.
DNA-analys är ett viktigt instrument vid inventering. Ibland används det också vid beslut om skyddsjakt på vargar, exempelvis för att avgöra vilket vargrevir som har orsakat skador på tamdjur.
DNA-analys kan också användas för att bekräfta förekomst av varg i renskötselområdet, vilket är viktigt i ersättningssystemet för rovdjursförekomst till samebyar.
Metoden används även inom vargforskningen, bland annat vid kartläggning av släktskapsförhållandena i vargstammen. Ytterligare ett användningsområde, som än så länge är under utveckling, är identifiering av rovdjur som dödat tamdjur.
Bestämning genom analys
Genom analys av ett DNA-prov (vävnad, blod, spillning, hårsäckar eller saliv) kan art, ursprung, individ och ibland också kön bestämmas.
▪ Vid artbestämning fastställs om ett prov kommer från varg eller från en annan art, exempelvis lodjur eller björn.
▪ Bestämning av ursprung talar om ifall vargen kommer från den skandinaviska eller den finsk-ryska vargpopulationen.
▪ Olika vargindivider kan skiljas från varandra, eftersom DNA-analysen skapar en unik genetisk profil för varje individ.
▪ Ibland går det även att få fram information om vilket kön vargen har. Vid könsbestämningen betyder ett positivt resultat att individen har en Y-kromosom och alltså är en hane. Ett negativt resultat innebär att provet inte innehåller någon Y-kromosom och därmed kommer från en hona alternativt från en hane, vars prov blivit förstört och inte går att analysera.
I februari 2010 togs ett nytt genetiskt laboratorium i bruk vid Grimsö forskningsstation.
Se även:
Så används varg-DNA i viltvården
DNA-analys på varg – process och teknik