En fårägares dagbok efter ett vargangrepp

Lördag 23:e maj 2009, kl. 06.10
Det ser ut att bli en fin dag idag, eventuellt molnigt men det ser mer ut som om molnen
håller på att försvinna, vi får se. Jag har inte sovit så  bra i natt, somnade vid halv
tre och vaknade igen vid halv sex.
Det här är vad som hände i går:
Min sambo och jag åkte ner till samhället  vid 16-tiden för att titta till rekryterings-
tackorna med baggar, en grupp på 72 djur, jag hade dragit mig hela dagen att åka ner
själv varför vet jag inte men jag är glad att jag hade sällskap. Det första vi ser att
det är ett stort gäng med får inne i en trädgård som är utstängslad från hagen.

När vi kommer ner till Stora sten står det tre tackor på vänster sida om vägen och en
stor grupp på höger sida.

Konstigt, de brukar aldrig dela på sig!?
Vi ser att en del har något rött på hals och andra på lår, vissa både och. Min första
tanke var att de hade varit och kliat sig mot ett rödfärgat hus men var skulle det vara,
vi har inget nymålat hus de kan klia sig på i hagen.
Vi åkte ner och parkerade bilen, när vi kommer ut i hagen är de inte som vanligt,
de bräker inte och kommer inte springandes som de brukar göra. Min sambo säger, har de
blod på halsen? Det kan det väl ändå inte vara? Vi ser då en svart tacka som har en
slamsa som hänger bak på låret.

DE HAR BLIVIT ATTACKERADE AV NÅGOT!!! HUND ELLER VARG??
Grannen hemma hade igår morse berättat för oss att det eventuellt hade varit varg som
attackerat en kviga ett par mil härifrån. Vi sa innan vi åkte för att titta till djuren
att vi skulle ta med videokamera utifall något skulle ha hänt djuren, när vi hade åkt
en bit kom jag förstås på att vi glömt kameran men det ska väl inte behövas så vi vände
inte.
 
Av djuren som var inne i trädgården var en ordentligt skadad, en svart, hon hade en
stor bit bortbitet av sitt högra lår, som jag såg så kunde jag nog få in en knytnäve i
varje fall. En tacka var utanför elstängslet men hoppade in efter en stund när jag gått
över och motat på henne. Vi försökte få ut dem genom ett litet grindhål men de gick
bara förbi så vi lät dem vara för att inte stressa dem mer.

Blodet på dem såg fortfarande rött ut så det måste vara ganska nytt tänkte jag. Det stod
två djur vid den stora stenen utanför trädgården, en var bra dålig, hon hade fradga
i munnen. Sedan fick vi se djur i vattnet som låg och flöt. 

Jag ringde polisen 114 14, fick köplats 18, snacka om frustrerande!!! 18 hur lång
tid ska det ta?
Jag hade pratat med pappa i telefon innan om det kunde vara hund eller vad det kan ha
varit, båda mina föräldrar var på väg att köra ut nötkreatur till en hage som ligger
långt bort så de kunde inte göra så mycket för stunden.
Vi såg fyra djur som flöt omkring i vattnet. Jag gick upp en bit i hagen och hittade
en död, lite äten på. Polisen kopplade fram och jag blev kopplad igen och fick vänta.
Det stod en tacka nere vid badplatsen, hon gav sig till känna genom ett bää. Hon hade
också fått sig ett ordentligt bett på sitt högra baklår. Jag gick upp mot huset igen
men i ”gamla” hagen, blev framkopplad till polisen igen som tog emot en anmälan, de
frågade flera gånger om det kunde vara en människa som gjort det hela men det sa jag
att det är inte troligt.

Sambon kom och mötte upp mig, han hade fått tag på de som kommer ut och bedömer döda
och skadade djur, de skulle komma. Vi bestämde att sambon skulle åka hem för att hämta
grindar, kamera och filmkamera samt slaktmask med patroner. Jag gick upp mot ladugården,
stängde grindöppningen ut mot hagen och gick upp i ”skogen” för att söka igenom den.
Jag tog min hund i mitt skärp då jag inte hade något koppel till honom. Jag gick in i
hagen utefter vägen, varför jag valde den vägen var för att jag ville komma fram till
de djur som stod vid Stora sten så snart som möjligt, de såg ut som om de hade klarat
sig helt utan skador, tack och lov!


Jag fortsatte bortåt, när jag kom bort till backarna började jag faktiskt tänka:
Tänk om vargen är kvar!?? Kände efter om jag hade morakniven med mig men det hade jag
inte, med andra ord var det inte så mycket att göra än att fortsätta. Borta förbi
rändeln tyckte jag att hunden inte riktigt ville följa med mig, han drog i skärpet
och ville inte gå framåt. Det kändes obehagligt då jag visste att jag skulle vara
ensam i området kring hagen en längre stund, tänkte att det var bra att jag hade
talat om för min sambo att jag skulle gå upp och titta i skogen innan han åkte.
Jag kom ner till ladugården igen, inget trasigt staket någonstans. Trådarna har el och
det finns tre trådar överallt, den lägsta på 30-35 cm och den högsta på 95-100 cm så jag
 tycker inte det ska klagas något på det i varje fall!
Jag gick ut i hagen/gärdet igen för att gå igenom Källarbacken. Ringde mamma för att
tala om läget, hon blev alldeles förskräckt. Medan jag pratade med henne gick jag runt
Källarbacken och fram mot dass, då fick jag se en till som var död. Det var tungt, hon
var helt uräten i magen, låren var också borta. Det enda som var kvar i magen på henne
var väl gallblåsan eller vad det kan ha varit, det satt långt kvar långt upp mot
halsen, annars var tarmar och allt annat borta, inget spill runt omkring henne.
Öronen var halva och djuret som tagit henne hade släpat henne en bit nerför sluttningen.

Usch vad arg och ledsen jag blev! Mina små älskade får som jag jobbat med under vintern
för att få dem tama och tillgivna! FAAN FÖR ROVDJUR!!!
Lukten går inte att beskriva men alla som har med får att göra vet att när de dör börjar
de lukta illa väldigt fort, de behöver inte ligga lång stund för det.
Jag gick upp över Källarbacken igen, la min hund i kanten på gärdet och gick fram mot
gruppen som låg bredvid vägen. Jag satte mig en bit ifrån, så himla ledsen. Inte ett
ljud sa de, det var en kuslig känsla i luften, molnen tornade upp sig över sjön och det
blev mörkare och mörkare, regnet närmade sig, vattnet var stilla, djuren var stilla.
Allt var tyst, det som hördes var en del rosslande från de djur som hade blivit bitna
i strupen. Det kändes som en hel evighet när jag satt där själv. Jag grät och grät och
grät, hunden kunde inte hålla sig längre utan kröp fram till mig och lade sig på rygg
som om han skulle trösta. Helt klart förstod han att något var fel, han var så lydig
och försökte inte valla djuren, han var ”låg”.
Under tiden jag satt där kom det fram en tacka, EN! Det brukar alltid vara hela högen
som vill hälsa och bli klappade. Tackan nosade lite på mig, jag fick klappa henne lite
men hon gick snart tillbaka till de andra. Hon var biten i halsen och i låret, när
hon kom fram till gruppen hade hon bestyr med hur hon skulle lägga sig, det gjorde väl
ont. Det  var kusligt, vinden låg på från sjön så lukten från den urätna tackan drog
sig upp till den plats där jag satt, det kändes att det var död i luften trots att allt
var så tyst men det var väl kanske just därför.
Klockan var väl ungefär vid kvart över fem då polisbilen kom, när jag reste mig för att
gå bort till logen och möta honom verkade fåren bli lite oroliga. De tittade efter mig
och för första gången sedan vi kom till hagen sa ett får bää i den gruppen, det var
några fler som hakade på och visserligen lägger jag här in mänskliga känslor men det
kändes som de sa: Överge oss inte, åk inte ifrån oss!!
Jag gick bort till polisen, när vi stod där kom också besiktningsmannen, strax därefter
min sambo. Försökte få tag i veterinär utan resultat. Vi beslöt att det vi kunde börja
med var att gå runt tillsammans i hagen och avliva de som var mest akuta. Vi gick ner
mot trädgården med slaktmasken, gruppen där hade gått ut och upp till den grupp som
var vid vägen. Den första vi avlivade var den svarta vid den Stora stenen ner mot
sjön, nu när vi kom låg hon bara ner och gick inte ens upp. Hon var biten i halsen,
det rosslade och jag vet inte vad det var som stack ut vid bettet. Vi fortsatte bort
mot badplatsen, gick förbi de som låg i vattnet och flöt, ingen idé att ödsla tid på
de som redan var döda...
När vi nästan var borta vid badplatsen såg vi en liten tacka ligga i några nyponbuskar,
henne hade både min sambo och jag missat trots att vi gått förbi där båda två. Det är
svårt att se får när de gömmer sig! Vi tog bort henne också då hon hade skador i strupe
och lår. Vi fortsatte bort till badplatsen, jag var orolig att det var tacka 07102 som
är en av dem som ligger mig extra varm om hjärtat! Tack och lov var det inte det men
det var fruktansvärt att se denna tacka då det var hon som hade största skadan i låret
men ändå levde. Det hängde och slängde en slamsa när hon försökte komma undan oss,
efter en stund fick jag fast henne, sambon kom för att hjälpa mig så hon inte skulle
smita, besiktningsmannen kom med slaktmasken och sköt. Hon föll ihop, sprattlade lite
och vi gick där ifrån för att ta hand om nästa djur som var tvunget att avlivas. 


Så fruktansvärt jobbigt att gå runt och avliva djur efter djur!! De skulle varit med
de som så gärna vill ha varg, få se hur skadorna blir och få se verkligheten i vargens
värld.
Det hade börjat regna så det var inget lysande väder, polisen avvek efter vi avlivat
tackan vid sjön. Jag tror att han inte tyckte det var så roligt att vara med vilket
jag förstår, jag hade gärna stått över. Jag och besiktningsmannen gick till den urätna
tackan, han var säker på sin sak: att det var varg. Skadorna var de samma på djuren
och det var lår och strupe som var angripna. Vilken fruktansvärd panik det måste ha
varit i hagen, vad jag känner mig hemsk mot djuren som lämnat dem där till detta öde!
FY FARAO!!
Vi gick tillbaka till bilarna, jag fick tag på veterinär som skulle komma.
Besiktningsmannen och min sambo gick ner till sjön för att dra upp döda djur,
de släpade upp dem till gärdet för att det skulle vara lättare att hämta dem
sedan. Pappa kom efter en stund, han backade intill kärran vid Källarbacken där
djuren hade tagit skydd under träden mot regnet. När han klev ur traktorn var han
milt sagt ”svart i syn”, det blev inte bättre då han såg den stora gruppen med
skadade djur. Vi ställde upp grindar och efter en stund fick vi in djuren i
fållan, det gick över förväntan men de var väl för att djuren var så pass
chockade fortfarande. Vi fick avliva tre till på plats, de två som vi tidigare
sett med bitna lår och en som hade stort bett i strupen.
Vi åkte hem med djuren tog in dem i ladugården och gick igenom alla djur, en och en,
vi fick avliva ett par till. Vi kom inte in förrän vid halv ett på natten, då hade vi
 ändå inte hunnit hämta de redan döda och avlivade djuren som var kvar i hagen.
Undertecknat (fårägarens namn borttaget pga tidigare trakasserier)

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se

WP Facebook Like Send & Open Graph Meta powered by TutsKid.com.