Genetisk förstärkning via selektiv jakt och migration

Att påbörja ett arbete med genetisk förstärkning på en stor population har dålig effekt och är kostsamt. I synnerhet om de redan inavlade vargarna fortsätter med sin reproduktion.

Dag Lindgren1, professor (emeritus) inom skogsgenetik har länge förordat selektiv jakt som en metod att minska inaveln och få bättre genomslag av de nya generna. Enkelt uttryckt handlar det om att reducera revir med fertila och reproducerande par som ur ett genetiskt perspektiv är ointressanta och istället låta de kända invandrarnas avkommor få större genomslag i den totala populationen.

Vi har tidigare beskrivit detta med bilder av karamellfärg i vattenglas. I denna artikel tänker vi istället använda bilder av vargar i hopp om att öka begripligheten. Underlaget kommer från Dag Lindgrens blogg där exemplet nedan finns beskrivet bland annat som bildspel.

Bilden får illustrera vår vargpopulation. Den röda pigga vargen uppe till vänster motsvarar en invandrare från öster. Som bildtexten lyder motsvarar denna invandrares gener 8 procent av den totala populationen.

Samtliga vargar ovan bildar par och får de statistiskt vedertagna 4 överlevande valparna. Vår vargpopulation kommer då i oktober att se ut som nedan. Valparna från paret med individen från öster har fått hälften nya gener och hälften gamla enligt genetikens principer.

De nya generna har ökat i omfattning enligt följande – 4 valpar med vardera hälften nya gener samt ursprungsindividen ger ekvationen 4*0,5+1=3. Andelen nya gener i vargstammen blir följaktligen 3/36 vilket motsvarar 8 procent.

På en generation har således inte vargstammens genetiska variation förbättrats trots migration och reproduktion. Att föreslå att genetiken skall förbättras innan någon jakt kan genomföras får mot bakgrund av detta ses som motsägelsefullt och kontraproduktivt.

 

Ökad effektivitet genom selektiv jakt

Genom att kombinera tillförseln av nya gener och selektiv jakt kan man öka verkningsgraden av de tillförda generna. Tillförda gener är naturligtvis kostsamma om de skall införskaffas och manuellt utplaceras. Ökad effektivitet av tillförda gener innebär således att programmet för genetisk förstärkning sparar på resurserna som kommer ur våra skattemedel.

Nåväl, nedan illustreras selektiv jakt där genetiskt ointressanta individer plockas bort ur ekvationen och hur det påverkar andelen nytt genetiskt material.

Andelen nytt genetiskt material har genom selektiv jakt ökat från tidigare 8 procent till 16 procent vilket motsvarar en fördubbling. Vargstammen betraktat ur det akademiska perspektivet är i bättre genetiskt skick än i föregående exempel där inget gjordes.

De tre paren ovan sammanstrålar och reproducerar sig. Alla får lika många valpar. Vår vargstam omfattar då 18 individer när vi sjösätter ytterligare en selektiv jakt på genetiskt ointressanta vargar.


6 genetiskt oviktiga vargar skjuts bort från vår illustration. Andelen nya gener i den illustrerade vargstammen är efter den selektiva jakten ((4*0,5)+1) /12 eller 25 procent om vi räknar med den ursprungliga invandraren från öst.

I exemplet där ingen selektiv jakt bedrivs och samtliga par går in i avel blev andelen nya gener efter föryngringen 8 procent och oförändrad mot utgångsläget. Att uppnå en andel av 25 procent nya gener genom selektiv jakt ger i detta exempel en förbättring med 3 gånger jämfört med att göra ingenting.

 

Problemet är jakten

Exemplet med genetisk förstärkning och selektiv jakt är ingen raketforskning – bilderna talar sitt tydliga språk. Om man vill uppnå en vargstam med stor andel nya gener är modellen ovan den som ger mest effekt på nedlagt arbete och spenderade skattekronor.

Vill man däremot ha många vargar, inte nödvändigtvis med stor genetisk variation. Då blundar man och låtsas som att inget har hänt.

Har man genomgående svårt med att acceptera att vargar skjuts har man gjort ett mindre bra val av däggdjur som exempel för sin altruistiska inställning. Vargens reproduktionskraft och dess skadeverkningar kommer förr eller senare att resultera i ett behov av populationsbegränsande insatser.

Vare sig man vill eller inte.

 

1. För mer läsning om vargens genetik hänvisas till professor Dag Lindgrens blogg.

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se

WP Facebook Like Send & Open Graph Meta powered by TutsKid.com.