Okunnigt om vargstammens tillväxt från Aftonbladet
Aftonbladets Eva Franchell oroar sig i onödan inför de påstådda effekter en ny rovdjurspolitik kommer att betyda för vargstammen. Enkelt matematik är inte sällan en tillgång för att stilla oro.
I en krönika den 10 mars ondgör sig Aftonbladets Eva Franchell över politiker och jägareorganisationer som strävar mot någon form av förvaltning av rovdjuren i allmänhet och vargen i synnerhet. Miljöminister Lena Ek får klä särskilt skott i Franchells vargivrande skriftställning där huvudtesen är att vargstammen skall halveras vilket i bevarandeideologiska kretsar är att likställa med utrotning.
Eva Franchell skriver förvisso inte för någon vetenskaplig avdelning av Aftonbladet men det borde inte hindra henne från att kontrollera sina uppgifter med verkligheten.
Nuvarande vargpopulation sägs enligt konsensus omfatta cirka 400 individer. Den nya rovdjurspolitiken har via Naturvårdsverket landat i att gynnsam bevarandestatus för varg gäller från 270 individer. 270 vargar är således ett golv, en miniminivå som inte får underskridas. Något tak existerar inte vilket Aftonbladet och Eva Franchell inte är ensamma om att ha missat. Det är en tämligen väl spridd uppfattning att 270 skulle utgöra någon form av tak, maxpopulation. Så är alltså inte fallet.
Någon halvering från nuvarande nivå till ”någonstans runt 200” kommer alltså inte att ske. Vidare torde 270 individer utgöra vinterstam före (korrigerad 14.03.18) efter jakt (tillägg 14.03.18 och före föryngring) vilket uppskattningsvis betyder ett årsmedel om 320-350.
Nästa felaktighet i Franchells krönika kanske inte är hennes egen men helt klart är det källan till hennes oro:
”Men Lena Ek vill gå längre, hon vill skjuta av sju procent om året tills de är någonstans runt 200.”
Vad människor allt som ofta glömmer är att vilda djur reproducerar sig varje år. Vissa gör det flera gånger om året men för vargen sker det bara på våren. En föryngring medför i vargsammanhang 4,26 överlevande ungar när de börjar räknas i oktober. Detta vet man efter all vargforskning som bedrivits i Sverige.
Befintlig population plus nytillkomna vargar minus de som dör undan till följd av sjukdom, skyddsjakt, trafik och ålder ger populationens nettotillväxt. Enligt Viltskadecenters årliga publikation 2013 var den genomsnittliga nettotillväxten under de senaste 15 åren 15-16 procent. På senare år har nettotillväxten varit högre, cirka 20 procent enligt vad Olof Liberg uppgav i tidningen Svensk Jakt i juni 2013.
Med en nettotillväxt på 15-20 procent kan en avskjutning om 7 procent inte minska vargpopulationen. Det är tämligen enkel matematik. I bästa fall kan den halvera nettotillväxten men mer troligt är att tillväxten trots jakten hamnar på över 10 procent.
För att vargstammen över huvud taget skall minska måste en jakt omfatta mer än 20 procent av populationen. En jakt som märks och ger den tilltänkta effekten av lokalt minskat rovdjurstryck bör omfatta minst 30 procent.
Som synes är risken för att vi skall ”skjuta oss tillbaka till 70-talet när Sverige bara hade en enda varg i Norrbottens fjällvärld” obefintlig med nuvarande rovdjurspolitik.
Källa: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article18516221.ab