Varg på barnens lekplatser – igen

Det är inte länge sedan vi rapporterade om hur varg uppträtt på lekplatser i nya villaområden men nu har det hänt igen. Tobias Staflin i Raglunda utanför Köping kunde knappt tro sina ögon i söndags morse. Vid barnens lekplats, fem-sex meter från familjens köksfönster, strövade en varg. – Jag har inte ute några barn ensamma längre, säger Tobias Staflin till tidningen Expressen.

Vid åtta-tiden på söndagsmorgonen satt Tobias Staflin framför datorn hemma i huset i Raglunda utanför Köping. Plötsligt fladdrade det förbi någonting utanför fönstret. När Tobias tittade ut såg han att grannens katt satt i ett träd. Och att en varg strövade omkring på gräsmattan.

– Jag blev nästan lite chockad när jag såg att det var en varg. Han gick kvar ett tag och luktade och tittade. Han hade inte bråttom alls, säger Tobias Staflin.

Vargen, som återvände till huset efter en timme, rörde sig alldeles intill lekplatsen där Tobias två döttrar, 5 och 2,5 år gamla, brukar leka. Men nu har Tobias fått sig en tankeställare.

 

Orolig för barnen

– Det är inte alls kul. Inte har jag ute några barn ensamma längre. Det vill man inte ha. De är så små att de inte har en chans om en varg skulle komma.
Enligt Tobias Staflin har ett vargpar, en hona och en hane, setts vid ett flertal tillfällen i området sedan strax före jul.

– De har varit i området och gått. För fjorton dagar sedan gick de på en åker några hundra meter i från mig. Numera kollar man gärna ut genom fönstret innan man går ut.

 

Försiktighet måste iakttas

Vargfakta vill återigen erinra om de sju steg – för hur vargar går från total skygghet till fullskaleattacker i bebyggelse – som definierats av den kanadensiske vargforskaren professor Valerius Geist. Enligt Geist ökar vargens djärvhet över tiden, från några veckor eller månader till flera år. Han får medhåll från bland andra forskarkollegan Will N Graves som i sin bok Wolves in Russia (2007, ISBN 9781550593327), skriver:

”Vargar utsträcker gärna sin ’utforskningstid’ till flera månader och drar sig till en början undan. Det innebär att djärva, nästan tama, vargar redan närmat sig under en lång period, och på sätt och vis i tid signalerat att de kommer att attackera. För när attacken väl kommer har de sedan länge, genom befolkningens undfallande attityd, lärt sig att närhet till människor inte straffar sig, inte innebär någon risk. Tama, nyfikna vargar är alltså ett tecken på en ökande fara.”

Beteendet hos våra svenska vargar bör alltså noggrant bevakas och jämföras med detta. Enligt Valerius Geist är stegen följande:

  1. I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
  2. Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
  3. Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
  4. Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
  5. I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
  6. Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
  7. Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.

 

 

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se