Vargforskare använder missvisande statistik

I en intervju i SR P4 Väst den 1 juni berättar vargforskaren Jens Karlsson, Grimsö, om arbetet med att ta fram nya typer av skyddsvästar för hundar. Där framkommer tyvärr en del statistiska missförstånd som vi tagit upp tidigare här på Vargfakta.

Först och främst är vi tacksamma både för Jens Karlssons och hundskyddsföretagens engagemang. Bättre möjligheter att skydda våra hundar behövs verkligen.

När det gäller att få pröva västarna under verkliga förhållanden är det lätt att förstå Jens Karlssons frustration: Hur synkroniserar man vargattacker mot just prototyputrustade hundar? Och hur gärna vill en hundägare utsätta en hund för en extra risk?

Jens Karlsson har däremot helt fel i hur risken för hundar ser ut statistiskt. Han menar att risken för att en hund ska bli angripen av varg är låg, ”en på flera tusen jaktdagar”, medan det dör 10 000 hundar i trafiken.

För det första är uppgiften om 10 000 trafikrelaterade hunddödsfall om året helt fel, förmodligen genom en missuppfattning. Det statistiken (Agria) visar är att ”ungefär 20 hundar av 10 000 dör i trafiken” vilket av landets hela hundpopulation, 800 000 stycken, utgör maximalt 1 600 hundar.

Men, alla de hundarna finns naturligtvis inte i varglänen, som bara utgör 23% av Sveriges yta. Även om vi, för enkelhetens skull, fördelar hundarna jämnt över Sveriges yta blir andelen max 370 hundar för varglänen.

Fördelningen måste också göras för jakten som bedrivs i hela Sverige. Vargarna koncentreras däremot till vissa län och sålunda ska bara en mindre del av ”jaktdagarna” räknas dit. Och då får vi en helt annan bild av risken. Agria själva exemplifierar resonemanget i tidningen Svensk Jakt:

”Av Agrias försäkrade hundar är det 3,4 hundar av 10.000 hundar som skadas av varg i länen Värmland-Dalarna-Gävleborg, jämfört med 0,3 hundar i övriga landet. Risken är alltså högre i Värmland-Dalarna-Gävleborg.”

Sveriges vargkarta.

23% av landets yta (längst till höger). Så liten del ska tas med av jakt- och trafikskadestatistiken för hundar om den ska kunna jämföras med vargskadestatistiken.

 

Relativ risk viktigare än totalsumma

Det är alltså viktigt att förstå begreppet ”relativ risk”. För att en enda hund ska bli skadad i trafiken i ett varglän krävs passage av tusentals bilar. Relativt sett är alltså risken låg. Det är det sammanlagda antalet bilar i Sverige (4,8 miljoner 2009) som gör att totalsumman av skadade och förolyckade hundar är hög.

Även här får man tänka på att bilarna finns i hela landet och vargarna i mindre än en fjärdedel (se bilden). En trafikolycka är dessutom en slumpmässig händelse. Alla möten med bilar slutar inte med döden.

Med varg är det helt annorlunda. Det krävs väldigt få möten med varg för att det ska sluta med att hunden blir allvarligt skadad eller dör. Vargen söker nämligen aktivt upp hundar just för att döda och äta dem. Den relativa risken för hunden vid vargmöten blir därför betydligt högre, faktiskt 1 400 gånger större än vid möte med trafik, räknat på 2009 års siffror.

Det går lika lätt att se det från andra hållet: Om vargarna var lika många som bilarna skulle alla Sveriges hundar (och tusentals andra djur) dö i vargangrepp. Om bilarna var lika få som vargar skulle det knappt finnas olycksfallsstatistik från trafiken.

En insändare till Avesta Tidning den 2 juni har förstått relativ risk:

”Anförs att 600 fick söka vård för skador av hundar 2011. Det finns 800 000 hundar i Sverige, en person per 1 333 hundar blev biten, det finns 400 vargar i Sverige och en människa blev biten. Med Forsbons sätt att presentera statistik betyder det att en person per 400 vargar blev biten. Tre gånger så stor risk att bli biten av varg som av hund alltså.”

 

Förutsättning för humanitär samhällssyn

Man kan jämföra det med allt som innebär risker för en människa. De som blir smittade av förkylningsbakterier är totalt sett många tusen gånger fler än de som blir bitna av lejon varje år.

Det beror på att det finns miljarder bakterier och miljontals smittotillfällen. Ändå blir inte alla människor sjuka ens om de står två meter ifrån en förkyld person. Den som planerar att ställa sig intill ett lejon på savannen bör däremot alltid räkna med att bli biten.

Relativ risk är alltså det som är intressant här och i alla andra skadesammanhang. Annars skulle det till exempel vara helt onödigt att försöka stoppa krig. ”Det är ju bara strider på några få platser i världen. Många fler människor dör av sjukdomar.”

Men det är inte så vi människor hanterar samhällsproblem och det är inte heller en utveckling som bör förespråkas i något enda sammanhang. När vi identifierar ett problem med fara för människoliv försöker vi lösa det. Inte helt ignorera det eller förringa det genom rökridåer av statistiska myter.

Tyvärr är det ofta fallet i vargdebatten: Myterna sprider sig och blir till sanningar. Även bland vargforskare.

 

 Ingår i vår artikelserie Myter i vargdebatten.

 

Bilden: Jens Karlsson talar inför åhörare i Skene 2011.

 

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se