Sverige har Europas högsta rovdjurstryck

Det kan kanske verka lite förvånande men EU vet sedan länge att Sverige har Europas högsta rovdjurstryck. Men frågan är om rovdjurstrycket verkligen är EUs fel?

Vargen är en stor fråga i sig, men faktum är att det är det totala rovdjurstrycket, dvs den påverkan som våra stora rovdjur tillsammans har på Svensk fauna, som är det mest förödande för den biologiska mångfalden och landsbygdsboendet.

Lite förenklat kan man säga att när vi nu har björn- och lostammar som är större än någonsin tidigare, så kan vi varken låta dessa växa eller ta in nya rovdjur som ytterligare ökar trycket på skogens vilt och landsbygdens tamdjur. Till sist blir situationen förödande för alla.

Eller som vargforskaren Olof Liberg uttryckte saken i Upsala Nya Tidning häromdagen:

– Det stora problemet är att man inte förvaltar djuren och naturen i sin helhet. Exempelvis håller lodjuren på att ta kål på större delen av rådjursstammen i Uppland. Det anser inte jag är en hållbar förvaltning.

Det är helt logiskt och det är också något som EU, lite överraskande, känner till sedan länge.

 

EU-rapport signalerar rovdjurstryck

EU-kommissionens rådgivande organ i rovdjursfrågor är LCIE (Large Carnivore Initiative for Europe). LCIE är i sin tur en arbetsgrupp under IUCN (International Union for Conservation of Nature).

Den här gruppen visade redan 2009-2010 siffror på det totala rovdjurstrycket inom EUs medlemsnationer i rapporten Status and Trend for Large Carnivores in Europe. Kartan nedan är härledd ur deras material och var införd i tidningen Land nr 9, den 7 maj 2010.

Grafiken är enkel att avläsa: Ju rödare färg desto högre rovdjurstryck på vilt och landsbygdsboende.

Som synes är Rumänien nummer 1, klarrött, men Sverige jagar positionen och ligger klart över traditionella ”rovdjursländer” som Finland och Ukraina. Övriga nationer har ett acceptabelt eller till och med lågt rovdjurstryck.

 

Grafisk bild av rovdjurstrycket i Europa införd i tidningen Land nr 9, den 7 maj 2010. Källan är LCIE.

 

Sverige har det högsta rovdjurstrycket

Om vi ser till Rumäniens och Sveriges officiella landarealer är Rumänien ungefär 53% av Sverige.

Som vanligt har dock EUs statistiker och viltekonomer helt glömt bort att Sverige är två nationer i en. I Sameland ovanför renbetesgränsen gäller andra regler för rovdjur med högre beskattning och noll etablering av varg. Resten av Sverige, det som återstår nedanför, är bara 182 360 kvadratkilometer, dvs  77% av Rumäniens yta.

Och det är på den ytan merparten av våra stora karnivorer är samlade. Utöver detta ska tilläggas 1,5 år av föryngringar sedan statistiken ovan togs fram. I en tidningsintervju meddelade Olof Liberg dessutom att vargstammen ökat med sensationella 40% mellan 2010 och 2011.

Slutsats: Rovdjurstrycket är betydligt högre i Sverige än i Rumänien. Det är högst i Europa.

Det talar för att vi borde bli kompenserade på något sätt, kanske genom högre avskjutningskvoter. Men det blir vi inte och det tycks i dagsläget inte finnas någon konkret plan annat än att miljöminister Lena Ek lovat lättnader i skyddsjakten före jul i år.

 

Oproportionerlig beskattning av rovdjur

Men även om Sverige skulle kvarstå som nummer två, dvs utan vår korrigerande beräkning, har Sverige ett otroligt litet jaktuttag från rovdjursstammarna i förhållande till andra länder i regionen.

När det gäller lodjur till exempel har rådjurstammarna gått ned till mycket låga nivåer i många områden, vilket bekräftas av forskarna, men alla försök till höjda jaktkvoter på lodjur har ändå tillbakavisats. I år har det lett till starka protester på många håll men utan resultat.

Samtidigt har, som vi nämnt i en tidigare artikel, samtliga våra grannländer både statligt sanktionerad jaktsäsong och rimliga avskjutningskvoter med lägre rovdjurstryck som följd.

 

Vem sätter nivån på rovdjurstrycket?

Frågan är vem som har mest inflytande över den marginaliserade rovdjurspolitik vi lever med idag. Det är ju populärt att skylla på EU, men för det första står det både i habitatdirektivet och tillhörande LCIE-rapporter att jakt är ett väl fungerande sätt att reglera rovdjursstammarna och för det andra är det precis det andra EU-länder på våra breddgrader gör – jagar rovdjur, precis som vilket vilt som helst.

Kommissionären Janez Potocnik har varit en bromskloss, men det gäller ensidigt frågan om licensjakt på varg. Övriga rovdjur har han inte haft synpunkter på. Skyddsjakt kan han inte ha några synpunkter på. Hur skyddsjakt på varg ska bedrivas och vilka villkor som gäller finns det numera praxis för, inte minst genom den friande domen för Finland 2007.

Går vi till Sveriges regering har de tydligt uttalat att de stöder de riktlinjer som LCIE tagit fram. Låt oss citera kommittédirektivet 2010:65 Utvärdering av mål för rovdjursstammarnas utveckling (bilaga 1, sid 89):

”Europeiska kommissionen har fokuserat på den mänskliga acceptansen som en nyckel till bevarande i sitt riktlinjedokument till habitatdirektivet om förvaltning av stora rovdjur (Guidelines for Population Level Mangement Plans for Large Carnivores, 2008). I dokumentet anges att det behövs en flexibel förvaltning för att vinna människors långsiktiga acceptans av rovdjur.

Så vilken slutsats kan vi dra av det? Ja, den mest uppenbara är att alla beslut som reglerar rovdjurstrycket i Sverige hanteras under EU- och regeringsnivåerna.

Där hittar vi tjänstemännen som ska omsätta direktiven i praktisk handling. Tjänstemän på Naturvårdsverket, tjänstemän på länsstyrelserna. Anonyma arbetsplatser där tolkningarna av EUs och regeringens direktiv görs och där besluten om avskjutningskvoter och skyddsjaktstillstånd tas.

Tjänstemännen är alltså de verkliga makthavarna i svensk rovdjurspolitik och de som bär ansvaret för den röda färgen i kartan ovan. Det ställer stora krav på att det praktiska genomförs i linje med det teoretiska, det politiska. Och det ställer ändå större krav på att den enskilde tjänstemannen inte blandar ihop sina personliga övertygelser och fritidsintressen med sin tjänsteutövning.

Frågor uppstår: Är tjänstemännen helt objektiva och vem kontrollerar isåfall det? Någon Europakarta över tjänstemannatryck har vi hittills inte sett.

 

 

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se