Rovdjursturism i perspektiv

En av de möjligheter större vargpopulationer tros ge är rovdjursturism. I Finland sägs rovdjursturismen omsätta uppemot 60 miljoner kronor årligen, men hur är det i Sverige? Vargfakta har läst en rapport från Naturvårdsverket.

Begreppet Rovdjursturism faller inom konceptet Ekoturism, dvs en turism som ser men inte rör, som lämnar minimala spår; den typ av turism tänkande människor förväntas ägna sig åt såhär en bit in på 2010-talet.

Vargfakta har läst en 146-sidig rapport från Naturvårdsverket om just rovdjursturism. Rapporten – dokumentet omfattar tre skilda områden – sammanställdes mellan år 2004 och 2006 och syftet beskrivs såhär:

”Projektets mål är att ta fram Naturvårdsverkets riktlinjer för i Sverige arrangerad rovdjursturism/björnsafari så att detta sker under säkra former för både människor och djur. Syftet med projektet är att samla in kunskap och erfarenhet för att nå målet.”

Det är alltså inga ekonomiska aspekter av näringen som beaktas. Primärt handlar det om att utröna huruvida rovdjursturism är praktiskt möjlig och säker för såväl människor som djur.

Då rovdjursturism ofta omtalas som en kompensation för statliga kostnader, har vi däremot fokuserat helt och hållet på själva idén med att bedriva en näring – ekonomin.

 

Aktörer inom vargturism

Vi valde att först titta på de företag som är med i rapporten och eftersom Vargfakta.se primärt behandlar varg, är det verksamheter med den inriktningen vi valt ut. Övriga företag i rapporten sysslar mest med björn.

 

Art of Nature är först i listan och drivs av Anders Ståhl med hemvist i Leksand, Dalarna. Verksamhetens inriktning är vargexkursioner och bakspårning av varg. Inom samma bolag bedrivs även naturfotografi och enligt hemsidan illustration och formgivning.

Verksamheten bedrivs i enskild firma. Under verksamhetsåret 2009 uppgick den totala omsättningen till allt mellan 100 000 och 199 999 kronor enligt bolagsdatabasen allabolag.se

Om vi antar att hela omsättningen kommer från vargexkursioner och medelinkomsten är 150 000 kronor om året betyder det cirka 30 000 kronor i skatt och 37 500 kronor i moms till Staten. Med de 67 500 kronorna skulle fler än fyra företagare av Anders slag behöva jobba heltid i ett år för att väga upp statens kostnader bara för Vikbolandet-vargen (hittills drygt 300 000 kronor). En liten varg i mängden.

Förutom låg omsättning tycks Anders Ståhl ha haft andra motgångar i sin satsning på vargturism. ”Hans” vargar var några av de som dödades under licensjakten 2010. Det kan tyckas surt men om man har som idé att visa vilda djur måste man trots allt ta med i beräkningen att de plötsligt kan dö, att de vandrar ut ur reviret eller på annat sätt gör sig omöjliga som attraktion. En god affärsidé skall kunna hantera såväl med- som motgångar.

 

Furudals Bruk som drivs av Rikard Engberg med hemvist i Furudal ägnar sig bland annat åt vargexkursioner. Övriga erbjudanden på anläggningen är lerduveskytte, pubkväll och golf. Verksamheten bedrivs i aktiebolagsform med inriktning hotell och restaurang.

Sedan verksamhetsåret 2008 har omsättningen fallit från 783 000 kronor till 576 000 kronor (2010) och resultatet från +669 000 kronor till en förlust om -667 000 kronor.

Exakt hur mycket av omsättningen som är hänförligt till vargexkursionerna är omöjligt att lista ut, men helt klart befinner sig inte verksamheten i en positiv trend. Det goda  med Rickards verksamhet är att han har fler ben att stå på om nu inte vargturismen genererar tillräckligt med ekonomi.

 

Fredrik Stamborn, är med i rapporten men verkar inte längre bedriva vargexkursioner eller bakspårning av varg utan istället konsultverksamhet i en enskild firma med hemvist i Bromma, Stockholm. Affärsidén verkar helt enkelt ha gått i stöpet.

 

Finnskogsupplevelser, drivs av Leif Holst med hemvist i Åmotsbruk i Gävleborgs Län. Enligt företagets hemsida bedrivs vargexkursioner och bakspårning. Priset för en upplevelse är 1 300 kronor per person och dag. Då ingår matsäckspaket och kolbullar.

Verksamheten bedrivs som enskild firma och hade en total omsättning på mellan 50 000 och 99 000 kronor under verksamhetsåret 2010.

Som bäst, vid en omsättning om 99 000 kronor, har Leif alltså lyckats sälja en (1) vargupplevelse var 5:e dag (1 300 x 365 / 99 000). Vid en omsättning om 50 000 kronor är det inte oftare än var 10:e dag en kund knackar på dörren.

Om vi antar att Leif omsatte medelvärdet 75 000 kronor utan några som helst omkostnader och därmed betalade in 41 000 i skatt och moms, så skulle det behövas 44 liknande företag enbart för att kompensera Staten för årets tre vargflyttar. Några av de minsta posterna i rovdjursekonomin.

 

Rovdjurs Eko, heter en annan aktör på listan som drivs av Tryggve Hedtjärn med hemvist i Västernorrlands län. Tryggve meddelar via sin hemsida att hans mål är att störa naturen och djuren så lite som möjligt.

Det tycks han lyckas bra med. Under verksamhetsåret 2010 omsattes 0 kronor.

Tryggve Hedtjärn säger i en lokal tidning att det är vargjakten som hotar hans verksamhet. Både den legala och den illegala. Vidare menar han att jakten med löshund snart kommer att vara förbjuden och då kommer hans verksamhet åter att blomstra. Om Tryggves verksamhet skall väga upp den omsättning som jakthundarna i de vargberikade länen genererar varje år har han en ganska diger uppgift framför sig – 912 miljoner är inte småpengar.

 

Summa intäkter 2009-2010

Om vi lägger ihop varje enskild aktörs omsättning kommer vi fram till vad dessa bidrar med till näringen rovdjursturism. Som mest handlar det om 876 000 kronor och som minst – ja, helt enkelt noll (0).

 

Det tycks vara svårt att bygga upp en verksamhet kring vilda djur som dör, flyttar eller gömmer sig…

 

Andra aktörer inom vargturism

Det kunde ju tänkas att det sedan 2009 har tillkommit andra mer lyckosamma aktörer med samma affärsidé, varför en sökning på nätet var på sin plats:

Rovdjursturism ger ingen direktträff på företag, bara utredningar och artiklar om varför näringen inte utvecklas som den borde.

Sökning på spåra varg ger däremot en del intressanta träffar och bland dem hittar vi företaget Skogens Konung som vid en snabb slagning på allabolag.se verkar ha haft en mer gynnsam utveckling än sina branschkollegor. Verksamheten bedrivs i Västmanlands Län och omsatte mellan 1 och 1,5 miljoner under 2009.

Vargturism ger samma resultat som rovdjursturism, dvs en massa artiklar om hur och varför det inte blir som folk trott och hoppats.

 

Rovdjursturismens omsättning i perspektiv

Om vi räknar in företaget Skogens Konung så omsätter den svenska rovdjursturismen i absolut bästa fall någonstans mellan 1,7 och 2,4 miljoner kronor årligen. Och då menar vi, precis som Naturvårdsverket, rovdjursturism med varginriktning som bedrivs i det fria. Inte djurparker.

Statens momsintäkter kan därmed tänkas vara någonstans i häradet av 500 000 kronor (vid två miljoner i omsättning). Det är  generöst räknat och utgår ifrån att näringsidkarna inte hade några kostnader alls i sina verksamheter. Med 28 procent bolagsskatt blir den eventuella totalsumman 1 060 000 kronor

På den nivån måste rovdjursturismen expandera minst tusenfalt för att balansera statens rovdjurskostnader. Statens egen utredning om vad rovdjuren kostar landade på 200 miljoner per år medan Mattias Boman vid SLU Umeå visade att de årliga kostnaderna för de fyra stora rovdjuren är sex miljarder.

Men låt oss ta Statens lägre kostnad i ett sista räkneexempel. För att med momsintäkter balansera 200 miljoner skulle inte mindre än 769 230 vargupplevelser från Finnskogen behöva säljas varje år. Med Finnskogsupplevelsers snittomsättning, moms och skatt skulle det innebära 4 878 nya företag inom vargturism.

Om vi stället fördelar undersökningens totalomsättning (ungefär 2 miljoner med Skogens Konung i topp)  med moms och skatt på de sex företag vi hittat, skulle det ändå krävas 1 132 nya friska företag för att nå sagda 200 miljoner. Den uträkningen förutsätter återigen att verksamheten inte har några som helst omkostnader. Rimligheten i det får läsaren själv avgöra.

Generellt kan man säga att den förväntade utvecklingskurvan för vargturismen mer eller mindre förutsätter att vargskådning blir en ny folkrörelse.

 

Slutligen

Om rovdjursturismen skall bli ett alternativ där andra lokala näringar blir drabbade, har den en dramatisk omsättningsökning framför sig. Faktiskt så dramatisk att vi lätt kan avfärda den som fantasier. Finland lär ha omsatt 60 miljoner under 2010. Sätt det i relation till Sveriges kostnader.

Efter drygt 10 år, med tillräckligt många vargar för att kunna bedriva turism, borde någon kunnat bevisa att vargturism utgör en reell näringsgren och inte bara ett marginellt bidrag till vissa svenskar med vargen som hobby.

 

 Ingår i vår artikelserie Myter i vargdebatten.

 

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se