”Det är bara revirmarkerande vargar som angriper hundar!”

Skador och dödsbringande bett från varg är ett växande problem för Sveriges hundägare. Från att tidigare i första hand ha drabbat jakthundar börjar vargarnas påverkan märkas även i andra områden än skogen.

Hundar som tas på gårdsplanen eller villatomten, ibland några meter från ägaren, blir allt vanligare liksom skaderapporterna. Av statistiken kan följande utläsas:

1. Ökningen av vargangrepp på hundar matchar ökningen av antalet vargar. Från ett fåtal angrepp under 1990-talet handlar det nu om tvåsiffriga tal och det finns ingen anledning att tro på en minskning om vi inte börjar skydda hundarna bättre.

2. Från att det bara gällt jakthundar så angrips nu även sällskapshundar. En trend med startpunkt 2007 då ägaren till en Cairnterrier drabbades. Problemet har alltså förflyttats från jägarkåren till att omfatta alla hundägare. Angrepp på gårdar och omkring bebyggelse förväntas nu öka. Det stöds av erfarenheter från andra länder med varg i närheten av bebyggelse.

3. Trenden ger avtryck i annan statistik, till exempel att antalet sålda stövarvalpar minskat mycket kraftigt den senaste 10-årsperioden. Av Schillerstövare nyregistrerades bara 77 valpar under 2010 – en nedgång med 129 valpar (-62%) från föregående år. Låg köpvilja leder till minskad uppfödning vilket är ett konkret hot mot våra nio nationella hundraser. Det är lätt att glömma att de också tillhör den biologiska mångfalden.

Utöver detta finns det möjliga hotet från vargens dvärgbandmask som precis börjat utredas. Låt oss hoppas att vi slipper drabbas.

Situationen som helhet gör emellertid att vi hundägare måste ändra beteende. Vara mer noggranna i förberedelserna inför jakt och friluftsliv, skaffa skydd för hunden och se till att lära känna naturen intill, både skog och ängar, mer noggrant. Internet har också en del lösningar för att kunna följa sändarförsedda vargar.

Det är kort sagt inte rätt tid att låta myterna styra hur vi hanterar människans bästa vän. Endast med enkel rättfram realism kan vi förebygga olyckor och efterföljande sorg.

Inte bara revirmarkerande vargar angriper hundar.

En varg kan angripa en hund av flera anledningar beroende på hundens storlek och ”pondus”:

• Hunden är ett bytesdjur
• Hunden konkurrerar om reviret
• Hunden konkurrerar om viltet i området
• Hunden konkurrerar om hondjuren, tikarna

Det kan tyckas märkligt att en varg så snabbt kan övermanna och bita ihjäl en stor hund som till exempel en Jämthund. Förklaringen ligger i hundars beteende. Yngre hundar och individer av lägre rang visar ofta sin underdånighet mot aggressiva stamfränder genom att lägga sig ned på rygg eller vända bakdelen till. Det blir fatalt då en skogslevande varg inte har de spärrar som en tam hund förväntar sig.

Det är en myt att endast revirmarkerande vargar angriper hundar. Alla vargar angriper hund. Och få hundar överlever i förhållande till hur många som dödas. De flesta angreppen hittills har skett under höst och vinter och inträffat under jakt men de senaste åren har oprovocerade angrepp på sällskapshundar (och deras ägare) ökat oroväckande.

Sällskapshundar dödas vid promenader, på gårdsplaner och i trädgårdar. Det är en kraftfullt ökande trend. Ingen hund har dock blivit skadad eller dödad då den befunnit sig i hundgård. Antalet jakthundar som angrips tycks däremot stå i proportion till antalet jaktdagar.

Bitskadeområden typiska för varg på hundar och mindre djur. (Ljusrött = mindre vanligt). Generellt gäller att ju mindre storlek på djuret desto färre bett. Många bett går inte heller genom huden utan krossar underliggande muskelvävnad och ben. Omfattningen av skadan upptäcks då först efter att kroppen flåtts.

Dödade hundar

Hundar som dödats av vargar har ofta kraftiga bett i rygg och nacke. Att betten är kraftiga syns på blödningarna på skinnets insida och på kroppen, men sällan på skinnets utsida. Bett förekommer ofta i halsen och på bogarna, låren och i trakten av ljumskarna. Mindre vanliga är bett i buken, bakbenen, manken och strupen hos överlevande hundar.

Vargarna har ätit på mer än hälften av de hundar som registrerats som vargdödade. Graden av konsumtion varierar från i stort sett ingenting till att hela hunden är uppäten. I de fall då endast litet av hunden återstår, har vargarna oftast lämnat huvudet och en bit av ryggraden.

Typiskt för vargdödade hundar är att de ofta är ätna i buken, på ryggen och på delar av baklåren. En del hundar är även ätna på könsorgan, bogar och bakben. Hundarna ser ibland ut att vara flådda med kniv, då skinnet slitits loss med raka kanter.

Vargdödade, delvis uppätna, hundar. Lägg märke till att skinnet på stövaren till vänster dragits av med nästintill raka kanter. Hunden på de två högra bilderna har fått kraftiga bitskador över nacke och rygg, vilket till största delen visade sig först efter att hunden flåtts.

Skadade hundar

Nittio procent av hundarna som skadats av varg är bitna över ryggen. Fler än hälften har även bett i låren, i trakten av ljumskarna och på insidan av låren. Många är bitna i bakbenen och i halsen. Några hundar har bett i könsorganen, manken, buken, bogen och/eller nacken, även om det är mindre vanligt.

Som hundägare är det viktigt att så noga som möjligt redogöra för händelseförloppet vid besiktning. Men det kan vara svårt om man inte själv befunnit sig på skadeplatsen.

Få förväxlingar möjliga

Hundar slåss, precis som andra djur, och det kan ge allvarliga skador. Men betänk att storleken och kraften i vargens bett är större än de flesta hundars. Det krävs färre bett för en varg att döda t ex en drever än för en hund att göra det och i allmänhet avlider inte hunden efter slagsmålet. Hundslagsmål slutar oftast med att den ena hunden helt enkelt ger upp och lägger sig eller springer iväg. Dessutom sker hundslagsmålen till stor del i närheten av människor som ser vad som händer.

Vildsvinsskador på hund

Få områden i Sverige hyser både vildsvin och varg idag, men det är viktigt att komma ihåg att vildsvin kan orsaka kraftiga skador på hunden. Arternas överlappning i den svenska naturen förväntas öka eftersom båda stammarna breder ut sig. Inom en snar framtid kan hundskador från både varg och vildsvin förekomma inom samma område.

Hundskador från vildsvin är oftast sprättskador i buk efter betar samt bitskador i ben och sida. Det syns att de tillfogats i självförsvar och inte i första hand för att döda hunden.

Vildsvin är tuffa djur som kan bli mycket aggressiva mot både hundar och vargar om de blir trängda eller sårade, eller om kultingarna hotas.

Ersättningsnivåer

Hundägare har ett begränsat ekonomiskt skydd i Sverige. Speciellt för brukshundar (jakthundar, blindhundar, polishundar, eftersökshundar, narkotikahundar m fl). De år med träning, jakt och prov som lagts ned mynnar ut i en hundindivid som kan kosta en hugad köpare mer än 100 000 kronor. Om det är en avelstik kan värdet ligga i intervallet 200 000-300 000 kronor. Detta skall jämföras med de cirka 12 000 kronor hunden kostade i inköp. Vargangrepp kostar alltså både en älskad vän och en lovande investering.

Men några större pengar tillbaka blir det tyvärr inte. Försäkringsbolagen baserar oftast sin ersättning på hundens inköpspris. Och staten som har ansvar för sitt fredade vilt och de skador det orsakar rekommenderar länsstyrelserna max 20 000 kronor i ersättning till drabbade hundägare. Något ersättningstak finns däremot inte när slagna får och nötkreatur ska betalas. Hundar står på så sätt delvis utanför Anslaget för viltskador.

Skador från vildsvin ersätts endast av försäkringsbolagen. Vildsvin räknas inte in i statens fredade vilt.

All detta bör man ha i åtanke när det är dags att bestämma försiktighetsnivå i vissa områden. Om du är nyinflyttad, kontakta din länsstyrelse och ditt försäkringsbolag för att få veta om det varit angrepp i trakten.

Hundskydd

För en vanlig sällskapshund finns nästan inga skydd annat än att hålla den inomhus. Det känns mindre attraktivt att klä hunden i rustning bara för att kunna släppa ut den i trädgården.

För den som har sällskapshundar och bor intill ett vargrevir lönar det sig att hålla sig uppdaterad för att få en bild av hur vargarna rör sig i området. Om vargarna försetts med sändare går de att följa på ”Vargwebben”. Tänk dock på att Vargwebben bara uppdateras en gång per dygn och att vargar kan gå mycket långa sträckor under den tiden.

Vissa hundskyddslösningar känns mindre attraktiva…

För jakthundar tas det gradvis fram nya skydd. Det första som prövades var den så kallade Vargpinglan. En rysk uppfinning, en slags koskälla för hundar, som både sades skrämma bort vargar och signalera för hundägaren var hunden befinner sig. Tyvärr hade den inte den effekt som många hade hoppats på. Enligt Camilla Frisch vid Länsstyrelsens avdelning för rättsliga frågor i Stockholm, så har åtminstone fyra hundar som haft pinglor  blivit angripna i Sverige till och med oktober 2010.

Gråhund som slagits och ätits av varg trots pingla (bildförtydligande: hals och huvud med pinglan är i det nedre vänstra hörnet, benen snett upp åt höger).

De senaste åren har man koncentrerat sig på att skydda hunden för de fall den faktiskt kommer i kontakt med vargen (eller vildsvinet). Det handlar i första hand om olika typer av skyddsvästar. I början var dessa tunga och hindrade en del av hundens rörelser, men med material av det slag som används av militär och kravallpolis ser vi nu en utveckling mot smidigare produkter med skydd mot tänder och betar. Den krossande effekten i vargars käkar finns det dock inget skydd mot. Priset på skyddsvästarna varierar från ca 2500 kronor och uppåt.

Under 1800-talet användes ofta en taggförsedd krage för att skydda hunden från nackbett. Dessa återfinns idag på en del skyddsvästar. Nackdelen är att skyddslösningen som helhet blir klumpig för hunden och hindrar rörelserna, vilket i sig kan vara farligt för hunden vid ett angrepp.

Här är några exempel på aktuella produkter (Tillverkare: Kontakta oss gärna så listar vi er hundskyddsprodukt på Vargfakta.se):

Protector		Pfanner
Trampet		Vildsvin.se

[Table=24]