Flyttvargen i Västernorrland
Den varg som flyttats kors och tvärs genom Sverige men ständigt återvänt till renbetesmarker är återfunnen. Sin vana trogen gick hon tillbaka till förbjudet område.
Naturvårdsverket meddelar att de återfunnit den vargtik som trots tre flyttförsök inte kan låta bli renbetesmarkerna i Västernorrland. De stora resurser som lagts ned på vargtiken motiveras med att hon anses vara genetisk viktig då hon saknar släktskap med den övriga vargstammen.
Hennes gula färgsättning har fått många att reagera och vissa går så långt som att hävda att det inte rör sig om en renrasig varg utan en blandning av laika och varg eller en så kallad varghybrid.
Vargtiken blev i samband med den tredje flytten kvitt sitt sändarhalsband då det påståtts ha uppstått irritationer på huden. Efter att halsbandet avlägsnats släpptes hon fri i norra Uppland där hon av allt att döma inte blev kvar särskilt länge. Vargtikens osvikliga kompass ställde in nålen mot Västernorrland där DNA prover visar att hon uppehåller sig.
Huruvida hon är ensam eller om hon slagit följe med en annan varg är okänt men ytterligare vargar skall ha synts till i området.
Naturvårdsverkets förhoppningar har hela tiden varit att vargtiken skall finna en partner och att nya vargar skall produceras. Den varghane hon valde ut en gång fick även han åka helikopter till trakterna av Karlsborg. Efter att ha vandrat tillsammans en stund skildes de dock åt.
Omöjligt flytta vargar
Att försöka flytta vargar har man vetat om länge är behäftat med stora svårigheter om det ens är möjligt. Begreppet ”homing” skrev Anders Bjärvall om redan 1979. Anders Bjärvall blev sedermera chef för Naturvårdsverket, samma instans som initierat alla tre flyttförsök av den gula vargtiken.