Hur många vargar skall vi ha?
Det råder en spridd uppfattning om att riksdagen beslutat om en vargstam om 170 till 270 individer. Det är en felaktig tolkning på flera plan. 330 vargar är golvet.
Efter att riksdagen röstade igenom en ny rovdjurspolitik i december 2013 har medierna med få undantag meddelat att vargstammen efter beslutet skall begränsas till allt mellan 170 till 270 individer. Hos miljöorganisationerna förvandlades det politiska beslutet med ens till en kommunikation som handlade att vargstammen stod inför en nära utrotning.
Vargfakta har vid flera tillfällen informerat journalister vid flera tidningar om att att de skrivit fel i sina artiklar. Gängse svar är inte helt oväntat inget svar men de som bemödat sig om att kontrollera mina referenser har skrivit tillbaka och ursäktat sig samtidigt som de sagt att de skall införa en rättning. Någon sådan har dessvärre aldrig dykt upp.
Vad riksdagen beslutade om i december 2013 var ett intervall inom vilket Naturvårdsverket hade till uppgift att fastlägga Gynnsam Population (eng FRP, Favorable Reference Population). Intervallet Naturvårdsverket fick på sitt bord vad gäller vargen var alltså 170-270 individer.
Naturvårdsverket meddelade den 16 december 2013, de referensvärden som de beslutat om inom verket. Borta är de intervaller som rovdjurspropositionen innehöll och i stället finns ett (1) värde angivet för respektive rovdjur.
- Björn: 1 400
- Varg: 270
- Lo: 870
- Järv: 600
Detta värde anger populationens nedre gräns eller golv. Naturvårdsverket meddelar samtidigt att golvet är teoretiskt:
”Populationen behöver vara större än referensvärdet för att en aktiv förvaltning ska vara möjlig. Om populationen ligger för nära referensvärdet blir marginalen för liten och det finns risk att arten inte har gynnsam bevarandestatus och utrymmet för en aktiv förvaltning minskar.”
Alltså, 270 vargar är en teoretisk miniminivå och inte som förmedlats i media och på andra platser ”taket” i ett intervall. Om 270 vargar är den absoluta miniminivån och man använder 10-talet för beräkningen av populationen blir det således 27 föryngringar.
330 vargar egentligt minimum
27 föryngringar ger 115 tillkommande överlevande vargar varje år. Det innebär en bruttotillväxt om 42% ((270+115)/270=1,42) och en total population efter föryngringsperioden om cirka 385 individer. Med en mortalitet om 20% hos baspopulationen dör 54 vargar under året vilket uppskattningsvis ger en vinterpopulation om cirka 330 vargar.
Svaret på frågan om hur många vargar vi skall ha, kan alltså inte besvaras med intervallet 170 till 270. Naturvårdsverket har beslutat om att vi minst skall ha 270 vargar vilket i realiteten ger 270-385 som minimipopulation.
Någon övre gräns för populationen finns nämligen inte nedskriven. Vad som dock har sagts är att man i förvaltningen skall beakta sociala, ekonomiska och kulturella värden och hur de påverkas negativt av varg. Det är det som avses med den lokala acceptansen.
Det kanske är mycket att kalla intervallet 170-270 för en ny ”myt i vargdebatten” men det har de facto lite att göra med verkligheten.
Källa: http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Viltforvaltning/En-ny-rovdjursforvaltning/Bild: Vargpopulationen i Sovjet 1980. Varje punkt motsvarar 25 vargar. Totalt 77 000 individer vid tidpunkten. Ur Bibikov ”Volk”, 1985.