Interna motsättningar kring selektiv jakt på Grimsö

Selektiv jakt

En forskare vid Grimsö, Guillaume Chapron hävdar att urvalsjakten på varg är ett missbruk av vetenskapen. Kritiken avfärdas internt som dåligt underbyggd.

Idén om att förbättra graden av inavel bland de frilevande vargarna i Sverige stöter alltjämt på patrull. Nu senast är det från ingen mindre än biträdande professorn Guillaume Chapron, verksam vid Grimsö sedan 2007. Hans kritik är svidande men saknar dessvärre stöd i just vetenskapen.

– Den senaste vargjakten i Sverige är ett missbruk av vetenskapen, säger Guillaume Chapron, rovdjursekolog med erfarenhet av vargar i Frankrike och Sverige.

Vad han ger uttryck för kan möjligtvis som bäst beskrivas som irritation över att man genom att döda något kan förbättra en situation. Teorin är dessvärre inte särskilt svår att begripa även för den som inte kan titulera sig ”rovdjursekolog”.

Graden av inavel i den ”svenska” vargstammen, som den beskrivs för omvärlden är snittet av samtliga individer. Bland de enskilda individerna finns de med högre grad av inavel och de med lägre. Om de med hög grad av inavel skjuts bort faller snittet och den generella graden av inavel i samma utsträckning. Principen är som exemplet nedan.

10 vargar med olika grad av inavel: 0.20 + 0.20 + 0,20 + 0,30 + 0,30 + 0,30 + 0.30 + 0,40 + 0,40 + 0,40 => (3.0/10) => F=0.3

De två vargarna med högst inavelsgrad skjuts bort.

8 vargar med olika grad av inavel: 0.20 + 0.20 + 0,20 + 0,30 + 0,30 + 0,30 + 0.30 + 0,40 => (2.2/8) => F=0.275

Nu kan man i och för sig opponera sig mot att det blev färre vargar men inom ett år föds också nya vargar varpå situationen är återställd. Detta var också med i den rapport Olof Liberg och Håkan Sand levererade till Naturvårdsverket inför den planerade selektiva jakten. Rapportens utgångspunkt var att inte påverka numerären, antalet vargar över en period samtidigt som graden av inavel förbättrades.

Vad som också är synnerligen relevant i sammanhanget är att de nya invandrade generna ges större plats i populationen genom sin förväntade reproduktion. Snittet ovan förbättras alldeles avsevärt om individer med 0 inavelsgrad kommer in i beräkningen.

Chapron stannar dock inte vid att kritisera själva jakten utan ger sig också på begreppet Gynnsam bevarandestatus (GYBS). Vad definitionen egentligen står för och hur den uppnås har dock gått honom förbi.

– En stam på 180 djur har inte gynnsam bevarandestatus. Om Sverige kommer undan med det här finns det en risk att andra särintressen i Europa utnyttjar situationen, säger Chapron.

Som vi skrivit om vid ett flertal tillfällen är inte GYBS ett biologiskt tillstånd utan ett politiskt beslut som även kräver lokal acceptans och en  betydande hänsyn till andra faktorer, däribland tillgången på bytesdjur och generellt rovdjurstryck.

Olof Liberg, avfärdar helt riktigt Chaprons kritik.

– På kort sikt kan selektiv jakt minska inavelsnivån. Och ”gynnsam bevarandestatus” är inte ett biologiskt begrepp som Guillaume tror, utan ett politiskt. Ingen vet exakt vad det innebär, säger Liberg.

Om du vill läsa mer utförligt om effekterna av selektiv jakt finns följande artikel till hands.

 

Källa: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5489633
 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se

WP Facebook Like Send & Open Graph Meta powered by TutsKid.com.