Naturvårdsverket fattar beslut på felaktig grund

Ruona Burman intervjuas i Sveriges Radio Ekot om den riktade jakten på genetiskt ointressanta vargar. Burman och Naturvårdsverket säger att det krävs 380 vargar och inte 180 som är regeringens mål. Problemet är att Burman stödjer sig på en felaktig rapport.

I kölvattnet av forskningsrapporten om riktad jakt på genetiskt ointressanta vargar har Ruona Burman vid Naturvårdsverket intervjuats av Sveriges Radio Ekot om hur man kan skjuta en vargstam till en bättre genetisk status. Reporten Ann Digréus konstaterar att fler vargar skall skjutas jämfört med de tidigare licensjakterna.

Burman försvarar antalet med att vargstammen är större än tidigare. Ruona lutar sig mot föregående vinters inventering som beskrevs som icke tillförlitlig av forskarna men där antalet om 300 vargar trots allt används som underlag. Att det tillkommit 120 nya vargvalpar under 2012 omnämns inte. En mer sanningsenlig bild av vargstammens storlek är snarare 400 individer och inte 300.

Men, Naturvårdsverkets oförmåga att räkna vargar är inte det mest anmärkningsvärda i turerna kring jakten och genetiken. Det är det faktum att de ännu inte accepterat att den genetiska modellen som Laikre och Ryman lagt grunden till inte stämmer överens med verkligheten.

Dag Lindgren, fd professor i skogsgenetik var den som upptäckte att modellen som skulle beräkna behovet av migranter och inavelsgraden baserade sig på en idealpopulation, en fiktiv population som aldrig funnits i Sverige.

”Vårt vetenskapliga underlag”

Naturvårdsverket framhåller att de arbetar utifrån att vargstammen skall omfatta 380 individer och inte de 180 som regeringen med Miljöminister Lena Ek i spetsen satt som ett absolut tak.

– Vår bedömning är att vargstammen behöver vara ungefär 380 individer i Sverige, för att den ska ha gynnsam bevarandestatus. Då bygger vi det på ett kontinuerligt inflöde av immigranter, eller vargar som är obesläktade med de vargar vi har i Sverige, säger Naturvårdsverkets viltsamordnare Ruona Burman.

Den rapport som Burman och verket förlitar sig på är alltså felaktig vilket Dag Lindgren redogjort för tidigare. Vargfakta skrev en pedagogisk artikel om skillnaden mellan Lindgrens modell, alltså verkligheten och Ryman och Laikres modell, dvs fiktionen. Lindgren fick kort därefter träffa en tjänsteman på verket för ett längre möte om hans upptäckt.

Dag Lindgren fick vid besöket på naturvårdsverkets deras resonemang utförligt förklarat. Lindgren har hittills inte fått några indikationer på att han skulle ha fel utan tvärtom bekräftelse från olika håll på att han har rätt. Varken Ryman eller Laikre har heller konfronterat Lindgren eller i något annat sammanhang påstått att hans modell skulle vara felaktig, trots stora ansträngningar att få kommentarer från dem.

Sammantaget gäller att Lindgren inte fått några indikationer på att han skulle ha fel. Och konstigt vore väl det eftersom Dag arbetat utifrån verkligheten och inte utifrån en idealpopulation där inaveln är noll.

Mot bättre vetande

Det kan tyckas anmärkningsvärt att en myndighet driver en fråga på tvärs mot sittande regering. Men än mer anmärkningsvärt är att man gör det mot bättre vetande – underlaget är felaktig. Punkt.

Resultatet är att trovärdigheten och tilliten för den myndighet som skall verkställa rovdjurspolitiken undermineras. Dessutom skapas en klyfta mellan politikerna och verkställande organ som utan tvekan faller tillbaka mot politikerna i form av minskat förtroende.

Minskat förtroende kanske man haft ”råd” med i andra frågor. Men knappast när det kommer till vargen.

Avslutningsvis citerar vi en artikel Dag Lindgren fick publicerad i Västerbotten-Kuriren: ”För att uppfattas som legitim och vinna respekt bör Sveriges vargförvaltning bygga på förnuft och vetenskaplig grund, samt ha förståelig och helst förankrad motivering. Inget av detta förefaller uppfyllt för det senaste tillskottet till svensk vargförvaltning. Om motiven för en vargförvaltning – baserad på genetiska krav – inte är förståeliga för en genetikprofessor, hur skall vargförvaltningen då kunna betraktas som legitim och trovärdig för resten av folket?”

Mer om Ruona Burman och Naturvårdsverket:

Ruona Burman JO-anmäld – förvränger sanningen

Naturvårdsverket: Ingen vargjakt för folket i buskarna

Ruona Burman tillrättavisas av verkets generaldirektör