Portefaixs mod räddade barnen och blev belönat av kungen.
Odjuret i Gévaudan har vi beskrivit i stora drag i en tidigare artikel, men i den berättelsen finns en passus om en riktig liten hjälte. Det är historien om Jacques André Portefaix som visade exceptionellt mod för att rädda ett annat barn.
Den 12 januari 1765 skulle 7 barn från byn Villeret d’Apchier i Chanaleilles församling i Gévaudans berglandskap vakta boskap. På 1 200 meters höjd hade man varit snöfri sedan några dagar och man skulle släppa ut boskapen från ladugården när Odjuret plötsligt anföll. (Vargar som angrep människor benämndes ofta ”Odjuret” eller ”Besten” – La Bête – i gamla tider.)
En regelrätt batalj utvecklade sig. På den ena sidan hade vi den rasande vargen.. På den andra hade vi sju barn, 5 pojkar och 2 flickor.
Den äldste, Jacques André Portefaix, tog snabbt ledningen över barnaskaran. De tre äldsta pojkarna fick utgöra främsta ledet, flickorna ställdes längst bak och de två minsta pojkarna i mitten. Alla barnen hade en käpp med en lång järnpik – normalutrustningen för små boskapsvaktare.
Vargen valde snabbt ut de svagaste bland barnen och anföll. Han riktade in sig på strupen på lille Panafieu men lyckades bara slita loss ett stycke ur högra kinden som han slukade.
Men vargen återtog angreppet och grep den andra lilla pojken, Jean Veyrier, i armen, utan tvekan för att försöka bära sitt offer till en säker plats.
Kyrkoherden nedtecknade händelsförloppet
Nu visade sig verkligen Portefaixs hjältemod. Hans kamrater ville överge lille Jean och sätta sig i säkerhet, men Portefaix vägrade överge sin kamrat. Kyrkoherden nedtecknade hela förloppet:
”Det (Odjuret) grep den yngste av barnen i armen och bar iväg honom i munnen. Ett av de förskräckta barnen föreslog att man skulle fly medan Besten förtärde sitt offer. Men Portefaix som hela tiden varit främst skrek åt de andra att man skulle befria sin kamrat eller gå under med honom.
De förföljde således Odjuret. Efter 25 meter blev marken så sank att Odjuret sjönk ner till magen och gav barnen tid att hinna i kapp. Då de märkt att käpparna inte var tillräckligt vassa för att tränga igenom huden riktade man in sig på huvudet och ögonen.
Man lyckades ge Besten flera stötar i den öppna munnen men misslyckades med ögonen. Under hela striden låg den lille pojken under vargens tassar men han blev inte biten då barnen ansatte vargen kontinuerligt.
Slutligen lyckades barnen i sin ihärdighet störa vargen så att han tvingades släppa sitt offer som kom undan med ett sår i armen och en mindre skrapa i ansiktet.
Eftersom barnen skrek av alla krafter kom nu en vuxen till undsättning. När Besten hörde den nytillkommande reste den sig på bakbenen, såg att hjälp var i antågande, och flydde”.
Barnen var småväxta, – alla mått finns nedtecknade – och alla var klart mindre än Odjuret som attackerat dem.
Louis XV skänkte pengar och utbildning
Som belöning för sitt mod fick barnen en ansenlig summa pengar och kostnadsfri skolgång. Jacques André Portefaix blev dessutom löjtnant i artilleriet.
Donator var självaste kung Louis XV. Han beordrade nu att jägare skulle rensa bort vargarna i området och även om det kom att ta ytterligare en tid, var kungens intresse – genom Portefaixs modiga insats – början till slutet för Odjuret från Gévaudan.
Jacques André Portefaixs hemby Villeret d’Apchier som den ser ut idag. Bilden överst: Jacques André Portefaix barnaskaran och Odjuret, skildrade av samtida konstnär. (Bilden är beskuren.)
Källa: ”La Bête du Gévaudan”, Jean-Marc Moriceau , ISBN 978-2-03-584173-5.
Läs mer om vargangrepp i Frankrike
Vargens återkomst till Frankrike väcker farhågor om nya tragedier