SLU presenterar märklig slutsats kring varg och älgjakt

Slagen älgko från Stadrareviret.

I en intervju i Sveriges Radio menar vargforskaren Håkan Sand att jägare oroar sig i onödan över vargens predation och att de kan fortsätta jaga som de gjort förut. ”Det är fortfarande fler älgar som dör av jägare än av varg”, vilket statistiskt är sant men knappas relevant.

Håkan Sand vid SLU säger i en intervju i Sveriges Radio att jägare i Sverige inte behöver oroa sig för vargens uttag ur naturens skafferi utan att de kan fortsätta med älgjakten som de gjort förut.

– Det har nog funnits en större farhåga än vad som varit befogad i många områden om att när vi får in varg, ja då är det slut på jakten, då kommer älgstammen bara gå ner. Och det ser vi att så är det inte. Man fortsätter skjuta rätt mycket älg, säger Håkan Sand, biolog och docent vid SLU till SR Ekot.

Sand menar att man till och med överkompenserat för vargens uttag inom vissa områden, att man skjutit färre djur än nödvändigt.

Om det nu är så inom vissa områden får man väl lov att säga att jägarkåren visat upp en utmärkt försiktighet gentemot den resurs som viltet trots allt utgör för jakträttsinnehavaren och markägaren. Man har visat att man inte är villig att haverera beståndet med samma jaktliga uttag som tidigare utan solidariskt delat med sig till vargen.

 

Statistisk sanning utan relevans

Det mest häpnadsväckande i intervjun är att Sveriges totala älgstam används som underlag i resonemanget. Detta trots att alla vet att vargen är etablerad till ett fåtal län.

Den svenska älgjakten bedrivs från norr till söder och brukar resultera i cirka 90 000 nedlagda älgar. Det är en avskjutning som motsvarar 80% av älgstammens tillväxt. Vargens uttag utgör ytterligare 6 till 7 procent vilket i siffror bör betyda att cirka 7 300 älgar (90 000 / 0,8 * 0,065) blir vargföda.

I programmet sägs följande: ”Vargens påverkan på den svenska älgstammen är marginell. Och i dag är jägarnas oro för att en växande vargstam i kombination med jakt kommer få en negativ effekt på älgstammen många gånger onödig.”

 

Mer korrekt beräkning

Vargen är etablerad på ungefär 25% av landets totala yta (se tidigare utredning om detta) och det är också där älgarna äts upp av vargar.

Om avskjutningen fördelar sig något sånär jämt över landet bör antalet skjutna älgar i de län där vargen är etablerad motsvara ungefär 22 500 (0,25 * 90 000). Om den totala tillväxten inom området är 28 125 (22 500 / 0,8) utgör vargens matuttag inte 6 till 7 procent av tillväxten utan snarare 26% (7 300 / 28 125).

26% är under inga omständigheter en marginell påverkan på lokal nivå.

 

Fortfarande ett lokalt problem

Hur vargen påverkar ett lokalt älgbestånd är relativt känt bland de som jagar inom vargrevir. Bortsett från att älgarna ändrar beteende och är svårare att få fast med älghunden är det stundtals mer eller mindre tomt i markerna beroende på om vargarna är just där eller inte.

Vidare vittnas det om att tillgången på kalvar blivit kraftigt påverkad vilket stämmer överens med de preferenser som vargen har – 80% av dieten är just ungdjur.

Dessutom är det så att en del av de älgar som skjuts måste kasseras för att de har kraftigt infekterade sårskador efter vargangrepp.

Och sist men inte minst försvåras älgjakten då bruket av löshund är förenat med mycket stora risker för hunden. Detta påpekar Gunnar Glöersen vid Svenska Jägareförbundet i programmet.

I andra närliggande länder med varg som exempelvis Karelen har man beslutat om att skjuta bort 80% av vargstammen för att ge viltet en chans att återhämta sig. Där har 500 vargar orsakat mer än marginella skador.

I programmet medges dock att man har vissa problem på lokal nivå framförallt i Dalarna och Värmland där det totala rovdjurstrycket omöjliggör jakt.

– Men det är extremfallet, säger Sand till SR Ekot.

 

Bärkraft

Älgstammen är naturligtvis inte jämnt fördelad över länen utan uppehåller sig där det finns föda. Tillgången på föda är också det som styr tillväxten vilket då på lokal nivå brukar omnämnas som markens bärkraft.

För att föda ett vargrevir krävs en vinterstam om ungefär 4,5 älgar per 1000 hektar. För att fortsätta med älgjakten som om inget hade hänt krävs ungefär 9 älgar per 1000 hektar. Det är 1 älg mer än vad skogsägarna anser önskvärt som en vinterstam.

Läs vår lite längre artikel om ”Vargen, viltbruket och försiktigheten” där vi redogör för hur markens bärkraft påverkar möjligheten till ett fortsatt jaktligt uttag.

Som slutkommentar bör tilläggas att vi inte varit på plats och hört hela föredraget utan bara tagit del av vad Sveriges Radio presenterat som då haft tolkningsföreträde. Vi finner det nämligen anmärkningsvärt att en forskare skulle använda statistik på ett så slarvigt sätt som intervjun ger sken av.

Läs Håkan Sand och Camilla Wikenros förtydligande här.

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se