Oärlig kommunikation från Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har bestämt referensvärden för bland annat varg. Verket meddelar att det behövs marginaler och att referensvärdet är ”naturens varningslampa” vilket inte bara är fel utan direkt oärligt.

Via pressmeddelande med rubriken ”Referensvärden för rovdjur – naturens varningslampa” låter Naturvårdsverket meddela vad som enligt dem gäller efter att riksdagen beslutat om en ny rovdjurspolitik. I det politiska beslutsunderlaget fanns intervall inom vilka verket hade möjlighet att fastställa antalet rovdjur.

Med ett undantag, lodjuren, valde verket det högsta värdet inom respektive intervall vilket för vargens del betyder 270 individer. Mot bakgrund av att det inte finns någon brukarorganisation som accepterar fler än 180 vargar är jag böjd att hålla med Gunnar Glöersen på Jägareförbundet som uppfattar antalet vargar som en ren provokation.

Naturvårdsverkets generaldirektör, Maria Ågren verkar inte, eller vill inte förstå skillnaderna mellan Minsta Livskraftiga Population (MVP eng.) och Gynnsam Referenspopulation (FRP eng.) när hon i pressmeddelande säger; ”Om antalet rovdjur närmar sig referensvärdet kan arten hotas.”

Det är inte bara fel utan också oärligt. Gynnsam referenspopulation tas fram genom bland annat sårbarhetsanalysens värde vilket inklusive kända katastrofer gav ett resultat om cirka 40 vargar. Till detta värde skall läggas eventuella okända katastrofer som kan härledas genom litteratur. Ovanpå detta skall sedan läggas en säkerhetsmarginal.

Nuvarande säkerhetsmarginal med verkets referenspopulation om 270 och det ursprungliga värdet av sårbarhetsanalysen dvs 40 är 6,75 eller 675 procent. Med verkets egen tolkning av sårbarhetsanalysen som de i ett pressmeddelande angav till 100 är säkerhetsmarginalen 2,7 eller 270 procent.

I Brukardokumentet har vi redogjort för detta och kommit fram till att Gynnsam Referenspopulation kan sättas vid 120 vargar med vetenskapligt och juridiskt stöd.

Mot bakgrund av detta ter sig Maria Ågrens uttalande om hot mot arten som direkt oärligt. Rubriken om ”naturens varningslampa” är även den missvisande då det närmaste man kan komma naturens effekter på en population bör vara just den demografiska sårbarhetsanalysen som med hjälp av all insamlad data om vargarna simulerat hur många det krävs för att inte risken för utdöende skall överstiga 10 procent på 100 år.

Det är också mycket svårt att se att Naturvårdsverket på allvar beaktat riksdagens beslut om att rovdjur fortsättningsvis skall förvaltas med utgångspunkt från de som lever med rovdjuren när de väljer det högsta antalet vargar i intervallet.