Politiker undviker ansvar i vargfrågan
I så stor utsträckning som möjligt har politiker undvikit att besvara frågor kring rovdjurens utbredning i Sverige. Inför en uppdatering av rovdjurspolitiken ser det ut som om politikerna helst också slipper ansvaret.
Tidningen Jakt & Jägare gör i en webbradiointervju analysen att ansvariga politiker nu ser ut att ha delegerat ansvaret för Sveriges rovdjurspolitik till forskare och tjänstemän. Efter den omtalade sårbarhetsanalysen är de kommande månaderna helt avgörande för frågan om ”hur många vargar Sverige skall ha”.
Olof Liberg, vargforskare vid Grimsö känner sig inte helt bekväm med ansvaret. Liberg upplyser oss om skillnaden mellan MVP (Minimal Viable Population) och GYBS (Gynnsam bevarandestatus);
– Minsta livskraftiga vargstam, det kan man beräkna vetenskapligt. Gynnsam bevarandestatus är ett ”mjukt tal” som är öppet för bedömningar. Och då kan man tycka kanske att det är mer en politisk fråga än en vetenskaplig, säger vargforskare Olof Liberg.
Liberg har tidigare uttalat sig om vargens existens i Sverige som varande en politisk fråga snarare än en biologisk. Detta i en intervju i Sveriges Radio för drygt ett år sedan.
– Hela Sverige har klarat sig mycket länge utan stora stammar av stora rovdjur. Vargen har ju varit borta helt, lodjuren har varit borta helt i hela Syd- och Mellansverige i flera århundraden nästan och ekosystemen har ju inte kraschat för det, säger Olof Liberg till Sveriges Radio.
Andra sluter upp i kritiken
Företrädare för Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenska Jägareförbundet (SJF) ansluter till Libergs kritik om att rovdjurens utbredning i allra högsta grad är en fråga om politik och därför bör den heller inte överlämnas till tjänstemän.
I en anslutande artikel i Jakt & Jägare intervjuas professor emeritus i statsvetenskap, Leif Lewin och han ser det som ett problem att politiker undviker att fatta besvärliga beslut och i stället lämnar över det till myndigheter och tjänstemän.
– Det är oroande ur ett demokratiskt perspektiv att politikerna har en tendens att smita ifrån ansvar eller skylla på andra, säger Lewin till tidningen.
Artiklarna har renderat en hel del upprörda kommentarer från läsare och fler påpekar det olämpliga i att låta just tjänstemän på Naturvårdsverket avgöra frågan om vargens utbredning. Läsare anser att risken för jäv är uppenbar då tjänstemännen genom tidigare agerande i framförallt vargfrågan visat på att det främst värnar om vargen och inte om de som drabbas.
Vidare finns läsare som menar på att frågan går långt utanför Naturvårdsverkets ansvarsområde, att det snarare är en fråga för Landsbygdsdepartementet eftersom vargens skadeverkningar kraftigt påverkar förutsättningarna för landsbygdens befolkning.
JO-anmälan mot tjänsteman
En av de tjänstemän, Ruona Burman, rovdjursansvarig vid Naturvårdsverket, som kan tänkas fatta detta beslut om vargstammens numerär har dessutom blivit anmäld till JO för sitt agerande vid presentationen av sårbarhetsanalysen för varg. Anmälaren menade på att Ruona förvrängt sanningen om hur stor minsta populationen av varg behövde vara genom det pressmeddelande Burman författade vid tillfället.