Varg minskar den biologiska mångfalden

Påståendet om att vargen ökar den biologiska mångfalden har funnits lika länge som vargdebatten. Kritiker har hävdat att det snarare är tvärtom och nu ger fler och fler kritikerna rätt.

Bland den kritiskt lagda allmänheten har argumentet om att vargen ökar den biologiska mångfalden inte funnit många anhängare. Bland forskare och experter har man dock varit lite försiktigare i sin kritik av idén. Trots att Mellansverige varit berikat med varg i snart 30 år har man inte lyckats påvisa något mätbar ökning av den biologiska mångfalden vilket bör ses som ett tungt vägande argument för att idén saknar vetenskaplig grund.

Alldeles nyligen publicerade vargforskaren L. David Mech en vetenskaplig artikel som mer eller mindre avfärdade rovdjurens roll som bärande och att vad som än studerats i en nationalpark, Yellow Stone inte är direkt överförbart på övriga biotoper. Vidare poängterar han att man måste vara på det klara med vilket tidsperspektiv som avses när man drar sina slutsatser om vargens eventuella roll – effekterna kan vara kortvariga och i det lite längre perspektivet kanske inte ens märkbara.

Vår egen vargforskare, Olof Liberg har även han avfärdat rovdjurens roll i ekosystemet som överdriven – ” Hela Sverige har klarat sig mycket länge utan stora stammar av stora rovdjur. Vargen har ju varit borta helt, lodjuren har varit borta helt i hela Syd- och Mellansverige i flera århundraden nästan och ekosystemen har ju inte kraschat för det, säger Liberg till Oddasat.se i augusti 2011″.

Nu ansluter ytterligare en kritiker, viltforskaren Carl-Gustaf Thulin, som vid ett seminarium kring vilt- och viltforskningshistoria i Stockholm i mitten av februari sagt att nettot, summan av förlusten och tillskottet är negativt;

– Jag är tveksam till om stora rovdjur påverkar biologisk mångfald positivt i ett större perspektiv, säger Carl-Gustaf Thulin.

I likhet med vad redan de tidiga kritikerna påpekade om betesmarkens betydelse för den biologiska mångfalden är det också det som är Thulins slutsats. De irrationellt skötta gräsmarkerna, de som betas av djur är de som har de rikaste ekosystemen.

Följaktligen ger färre betande djur också färre biotoper med höga biologiska värden. I bedömningar av biologisk mångfald görs ingen urskiljning vilket i praktiken betyder att en förlorad örtväxt är lika mycket värd som en tillförd varg.