”Endast rabiessmittade vargar anfaller människor!”

Vargens förespråkare hävdar ofta att endast rabiessmittade vargar anfaller människor. Det är fel, visar internationell forskning. Att vargen ser människan som föda, så kallade predationsangrepp, är lika vanligt i stora delar av världen.

Vid genomläsning av statliga rapporter och statistik som publicerats av välkända forskare som Hans Kruuk*, Will Graves** eller Michail Pavlov*** framgår att det bitvis är nästan lika vanligt med angrepp från friska vargar som från rabiessmittade. Allt beror på vilken del av världen angreppen skett i. Det kan till och med skilja från en provins till en annan.

Bland bokförda attacker mot människor i norra Ryssland under 1980-talet är friska vargar till och med i majoritet (Graves 2007). Signaturen B Semenov skriver i ryska ”Jakt och viltvård” (Ochota i Ochotnitje Chosjajstvo), augustinumret 1989, att ”vargattacker mot människor ofta förklaras genom Rabies, men att noggranna utredningar visar att att det förekommer en rad andra anledningar”. Hans uttalande stöds av Will Graves och Michail Pavlov samt, om än motvilligt, av Petr Aleksandrovich Manteifel***.

Under Manteifels tid beskrevs problemet även av andra forskare: I Ryska Vladimirskij-regionen angreps åren 1945-1947, tio människor av vargar. Samtliga angripare sköts, analyserades och befanns fullt friska. Kroppsvikten snittade runt 60 kg, alltså ”välnärd”. (Graves 2007).

Detta likviderar även en annan väl så spridd myt, nämligen att ”endast utsvultna, gamla, sjuka eller lytta vargar anfaller människor”.

 

Predationsangrepp i alla delar av världen

Statistiken med friska vargar som anfaller människor, med eller utan dödlig utgång, omfattar också Kanada, USA, Afghanistan, Iran, Kina och ett antal länder till. Det är oftast vargens jakt efter föda som utlöst attackerna i dessa så kallade Predationsangrepp. I några fall har det rört sig om att vargen känt sig eller sin avkomma hotad eller blivit instängd i boskapshägn där den tagits på bar gärning.

Svenska Vetenskapsakademiens rapport om vargangrepp i Indien under 1980-90-talen (serien Ambio, mars 1999) är en god sammanställning. Rapporten tar upp hundratals attacker mot framförallt barn i provinserna Hazaribagh, Bihar och Uttar Pradesh (som omnämndes som problemområde redan på 1920-talet). Liknande angrepp har också förekommit i Bengalen.

På närmare håll finns uppgifter om predationsangrepp i till exempel Frankrike, Norge, Finland och till och med här hemma i Sverige.

 

Att påstå att en varg måste vara sjuk i rabies för att attackera människor är alltså direkt felaktigt och bör kraftfullt dementeras.

Kraften i attacken vilseleder

Att många ändå hänvisar till rabiesteorin beror på att en vargattack kan vara mycket våldsam med stora skador på människor och djur. När sen inte vargen skjuts och kan analyseras efter attacken drar många gärna slutsatsen att ”galenskapen” är sprungen ur rabiessmitta, speciellt om vargen anfallit ensam.

Följande ryska rapport (Graves 2007) visar hur felaktigt ett sådant antagande kan vara:

Den 21 augusti 1978 hade en grupp kvinnor satt sig att vila i ett skogsbryn i Bryanskij när de utan förvarning attackerades av en varg som kom från skogen. Vargen grep tag i och slet i kvinnornas kläder. En man som fanns intill försökte hjälpa kvinnorna men det resulterade i att även han blev biten. Plötsligt smällde enligt rapporten ett skott (oklart varifrån, reds anm.). Vargen kastade då om och sprang mot Styazhnoe järnvägsstation.

På vägen dit bet vargen en annan kvinna och två barn. I full fart grep den sedan tag i en sexårig pojke och släpade honom mot skogen. Först efter en stund lyckades lokala jägare få bukt med den vansinniga vargen genom några välriktade skott.

Vargkroppen fördes till närmaste veterinär där den analyserades och befanns vara fullt frisk. Ingen rabies. Så trots det relativa vansinnet i attacken var det inte sjukdom som låg bakom.

 

Närhet till vargar bör alltså präglas av kunskap och försiktighet. För att få en uppfattning om vargattacker och hur de kan uppkomma och utvecklas med eller utan rabies, rekommenderar vi våra artiklar under menyvalen Människor angripna av varg och Människor dödade av varg.

 

[Table=24]

 

*Hans Kruuk började sin bana med att studera etologi för nobelpristagaren Niko Tinbergen vid Oxford i England. Därefter startade han Serengeti Research Institute i Tanzania, men återvände efter sju år till England (Oxford) och Scotland (Institute of Terrestrial Ecology). Efter sin pensionering belönades Kruuk med medaljer från både Zoological Society of London och British Mammal Society, samt en Doctor of Science-titel vid University of Aberdeen där han senare blev hedersprofessor. Hans Kruuk har under sin karriär publicerat sex böcker och över 120 vetenskapliga rapporter.

**Will N Graves, Amerikansk vargforskare, blev känd för en bredare allmänhet genom sin bok ”Wolves in Russia” (2007, ISBN 9781550593327), för vilken han gick igenom och sammanställde tusentals statliga ryska dokument om vargförekomst och skador i dess kölvatten.

***Michail Pavlov, född 1920, har biologisk utbildning motsvarande svensk fil lic och är en av Sovjets/Rysslands främste kännare av varg. Han är framstående jaktexpert och har varit ledamot av Ryska Vetenskapsakademiens rovdjursavdelning. Pavlov deltog i andra världskriget och arbetade från 1948 i Kirovdistriktet där han senare blev chef för VNIIOZ*****. År 1982 publicerade han sin första bok ”Volk” (Varg). År 1990 utkom Varg på nytt i en omarbetad och utvidgad upplaga. Den har översatts till svenska av Elis Pålsson 2003.

****Petr Aleksandrovich Manteifel (1882-1960), rysk biolog och viltvårdsexpert, utbildad vid Moskvas Jordbruksinstitut. Manteifels karriär innefattade biträdande chef för Moskva Zoo (1924-1936), biträdande chef vid VNIIOZ***** (1948-1956) samt chef för Moskva Veterinärakademi (1955-1960). Han hade även under en tid på 1930-talet tjänst som professor. Utöver sin karriär skrev han ett antal populära naturvetenskapliga böcker och genomförde många biologiska studier. Manteifel mottog två ordnar och ett antal medaljer för sina insatser.

*****VNIIOZ (rysk förkortning) står för ”Allunionella Vetenskapliga Forskningsinstitutet för Jakthushållning och Pälsdjursuppfödning”.

 

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom att fortsätta sprida informationen i denna databas.

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se