Ryska Imperiet under 1800-talet: 20 000 vargoffer

I 1800-talets Tsar-Ryssland duggade vargangreppen tätt. Bland de tidningsartiklar, rapporter och skrifter som Vargfakta funnit noteras minst 3 000 vargrelaterade dödsfall på 81 år. 1800-talsstatistik pekar dock mot 20 000 dödsoffer.

För de flesta svenskar känns det otänkbart med ens ett enda dödligt vargangrepp i Sverige. Det gör omnämnanden i tusental till hisnande siffror. Ändå är det precis de nivåer som framkommer när vi går igenom statistiken för vargangrepp inom det Ryska Imperiet under 1800-talet.

Den ryske zoologen Leonid Pavlovich Sabaneev* (1844 – 1898) tog redan 1876 upp vargproblemen i sin bok Rovdjur (återutgiven på förlaget Fizkultura I Sport, 1988. Även delvis använd i Wolves in Russia av Will N Graves, 2007).

Enligt Sabaneevs insamlade rapporter hade 1800-talets ryska vargar, fram tills boken skrevs, skördat 200 människoliv om året. Det innebär sammanlagt 15 200 vargoffer under 76 år, eller i förlängning 20 000 dödsfall fram till 1800-talets slut.

Trots den höga siffran finns det ingen anledning att misstro sammanställningen. Sabaneev var mycket känd, både som forskare och rådgivare på toppnivå, och hans flödande korrespondens med giganter som Charles Darwin och Ivan Turgenjev har publicerats i bokform.

Sabanevs uppgifter stämmer dessutom väl både med våra egna siffror och de vi fått genom andra oberoende forskare. Jämför till exempel åren 1875 och 1889.

 

Våra egna källor – fler än 3 000 vargangrepp

På Vargfakta har vi inte tillgång till alla de statliga dokument och personliga rapporter som Sabaneev förfogade över, utan får basera vår studie på andra källor.

Dessa är till exempel Michail Pavlovs** bok Varg (1982 och 1990, svensk översättning 2003, ISBN 9163136511), men även Will N Graves Wolves in Russia (2007, ISBN 9781550593327) samt historieböcker och en rad andra dokument, bland annat internationella tidningsarkiv med äldre artiklar och rapporter.

Vårt arbete blir alltså mer av ett stickprov, men redan där visar sig mycket höga siffror – minst 3 000 vargrelaterade dödsfall.

Egentligen är vår totalsiffra ca 3 250 vargoffer men vissa av posterna överlappar troligen, och på några ställen är skillnaden mellan ”skadad” och ”död” inte tydligt avgränsad. Enligt försiktighetsprincipen har vi därför avrundat nedåt till närmaste godtagbara nivå.

Ställt mot Sabaneevs siffror är det egentligen inte nödvändigt, eftersom vi ”bara” levererar ett snitt om 40 vargdödade människor per år.

 

Basmaterialet validerat

Dagens forskare ställer sig bakom sina föregångares rapporter. Enligt John Linnell och Tore Bjerke, som granskat forskaren Michail Pavlovs rön i rapporten Rädslan för vargen (2002) är siffrorna inte orealistiska ”framför allt med tanke på landets storlek.”

Mörkertalet är stort och antalet vargoffer är som sagt många gånger större än vår lista, men så blir det när underlagen är fragmentariska eller saknas för vissa perioder. När Linnell & Bjerke kommenterar Michail Pavlovs sammanställningar säger de bland annat att:

”Materialet som Pavlov presenterar omfattar perioden 1847 till 1978 och är inte avsett att vara heltäckande. Snarare utgör presentationen en glimt av de perioder som han har kunnat hitta några data om … Dessutom har en oberoende sökning i dokument från Ryssland under 1800-talet indikerat ännu högre siffror under tidsperioden mellan 1843 och 1890.”

En faktor som stöder deras bedömning är att Ryssland tid efter annan drabbats av massiva rabiesutbrott bland varg, vilket naturligtvis i extra hög grad adderar till dödsstatistiken – den öppna såväl som den dolda.

Den sammanlagda mängden bakgrundsinformation är tillräcklig för att vi utan någon tvekan ska stå för de siffror som vi presenterar här.

 

Dödslistan

Nedan ses vår lista med dödliga vargangrepp i 1800-talets Ryssland. I våra egna undersökningsresultat – som i hög grad ökat på mängden av fördjupad information i ämnet ‘vargangrepp’ – har vi noterat originalkällan. För många händelser har vi också skrivit separata artiklar. Ej källmärkta händelser kommer från författarna ovan.

När man läser materialet får man samtidigt tänka sig en annan tragisk förteckning: Den om antalet skadade och insjuknade ryssar som överlevde attackerna för ett fortsatt liv i svåra plågor och handikapp. Vi talar här om enorma mörkertal där rapporter om skadorna vida överstiger dödsoffren, ibland tjugofalt. Det ser man genom att jämföra de skade- och dödsrapporter vi haft tillgängliga, år för år.

Med Sabaneevs dödssiffror som bas skulle det alltså röra sig om hundratusentals människor som under 1800-talet skadats av varg. Även det kan låta smått otroligt men är ingenting jämfört med tamdjursstatistiken. Bara under år 1875 dödades sammanlagt 741 000 kreatur av varg. Se artikel om detta.

Läs gärna våra artiklar om 1800-talets Estland och Finland som under denna tid var delar av det Ryska Imperiet. All rapportering om dödliga vargangrepp på människor finnes under menyvalet högst uppe till höger.

Ryska skogsvandrare på väg till kyrkan i Sarovsk. Det gällde att passa sig noga då många av vargattackerna skedde just på öde skogsvägar. Foto: Maksim Dmitriev, ca 1897.

 

1896-1897. 243 attacker varav 205 i Viatskij-provinsen, 10 i Vologodskij, 18 i Kostromskij, 1 i Arkhangelskij och 9 i Yaroslavskij. Vargarna var rabiessmittade. Det är okänt hur många som dog av skador och smitta.

1896, troligen november. 8 personer omkommer. En godsägare från Sibirien och hans fru reser i vagn med sin närmaste personal när de överraskas av en snöstorm och kör fast. När en vargflock attackerar, släpper man hästarna för att vända vargarnas uppmärksamhet bort från vagnen. Det fungerar endast en stund. Vargarna kommer tillbaka och den ende som överlever är godsägaren. Källa: Wasa Tidning nr 100, 12 december 1896. Se separat artikel.

År 1894. En 14-årig pojke dödas av två vargar utanför byn Strelnikova på gränsen mellan Mtsenkij- och Novosilskij-regionerna. Pojken var hemmahörande i Podyakovleva. Källa: A Domogatskij, ”Vargattacker” Ryske Jägaren, nr 1 1894. (Ryska) Jakt och Viltvård***, mars 1983. Även Will N Graves, Wolves in Russia 2007.

1893, 18 maj. Aftonbladet berättar i en notis om en ryss som blev biten av en varg och först vårdades på sjukhus. Efter hemkomsten söp han hårt, utvecklade rabies och bet både människor och djur, däribland sin läkare. Han avled i svåra plågor. Källa: Aftonbladet nr 113, 18 maj 1893. Se separat artikel.

1893, 16 maj. Tidningen Aftonbladet (nr 111) rapporterar att nio människor omkommit i en vargattack mot ett tåg i Astrakhan-regionen. Se separat artikel.

År 1889. 203 personer angreps och dödades av varg i den Europeiska delen av Ryssland. Myndigheterna höjde därför skottpengen på varg till 10 rubel. Källa: Kjell Kolthoff, zoolog och grundare av Skansen i Stockholm, i sin bok Vårt Villebråd (1914).

1886-1901. Odessa Ukraina. Mer än 150 människor bitna av rabiessmittade vargar. Okänt hur många som avled av bitskador och sjukdom. En del av dessa kan ingå i  uppgiften 1870-1887 nedan.

 

 

1886. I Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift kunde man år 1886 läsa följande: ”Vi veta, att nyligen i Ryssland nära ett tjugotal personer på ett ohyggligt sätt sargades företrädesvis i hufvudet och ansigtet af en enda varg.” Det framgår inte hur många som avled av bitskadorna. Källa: Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift samlingsvolym 1885-86, se faksimil ovan.

1885. Två fångar angrips och dödas under en fångtransport på väg till Smolensk.

1884, 10 november. En rasande varg skadar och dödar minst 20 invånare i byn Tchernucha (nära Kiev) och tre närliggande byar. Vargen avlivades till sist med bara händerna av en kraftig bybo. Endast lokal läkarhjälp fanns att tillgå, varför samtliga angripna troligen avled. När tidningen rapporterade hade redan en kvinna avlidit och andra ”befinna sig i ett hopplöst tillstånd”.  Uppgiften kan eventuellt ingå i samlingsstatistiken 1870-1887 nedan. Källa: Fredrikshamns Tidning nr 19, 3 december 1884. Se separat artikel.

1881, januari. Finska Wiborgs Tidning meddelar att två obeväpnade och därtill berusade bönder fallit offer för vargangrepp i Staraja Russa. Den student som i notisen antogs ha varit det tredje fallet av dödliga vargattacker i området återfanns senare helskinnad och tidningen fick göra en dementi (den 25 januari). Källa: Wiborgs Tidning nr 7, 20 januari 1881. Se separat artikel.

1879, 4 oktober. En notis i Wiborgs Tidning berättar att av sex personer som fallit offer för en rabiessmittad varg i Tula i september, har redan två personer avlidit. Källa: Wiborgs Tidning nr 116, 4 oktober 1879. Se separat artikel.

1879, 27 februari. Wiborgs Tidning meddelade att en ”galen” varg, som efter en postmortal undersökning visade sig ha rabies, bet ihjäl en person och skadade fyra. Det är inte troligt att de skadade överlevde. Tidningen angav att betten var svåra. En häst och en hund blev också dödade under attackerna. I vargens mage återfanns också ben efter ytterligare en människa. Det visar att vargen måste gett sig på människor även före den blev smittad. En rabiessmittad varg kan inte svälja när den nått ”bitarstadiet”. Källa: Wiborgs Tidning nr 25, 27 februari 1879. Se separat artikel.

1878, 11 maj. En flicka dödas och hennes mor blir allvarligt skadad (troligen avled hon också) när en rabiessmittad varg plötsligt attackerar de två kvinnorna som samlar ris i skogen utanför byn Putilovo nära Sclüsselburg. Dessförinnan hade vargen redan hunnit skada en person allvarligt. Han avled troligen senare. Källa: Ryska tidningen Golos, artikeln återgiven i Wiborgs Tidning nr 56, 11 maj 1878. Se separat artikel.

1877, 17 maj. Två soldater i det Borodinoska infanteriregementet intill byn Jarmolizy anfalls och sönderslits av vargar. Den efterföljande undersökningen visade att de endast haft bajonetter att försvara sig med. Tre vargar låg döda. Av soldaterna återstod bara benrester. Källa: Notis från början införd i S:t Peterburg Wedomostia återberättad av Wiborgs Tidning nr 56, 17 maj 1877. Se faksimil nedan samt separat artikel.

 

Ur Wiborgs Tidning nr 56, 17 maj 1877.

 

1877. Den 18 maj 1877 rapporterade Dagens Nyheters Helsingforsredaktion om hur en rysk man ställts inför rätta och friats efter att ha offrat sina fyra barn under en vargattack. Mannen anmäldes av sin hustru som också var med under den ödesdigra slädfärd då mannen kastade av barn efter barn för att komma undan vargarna. Barnen slets i stycken av rovdjuren. Rättens motivering till frikännandet var att om mannen inte gjort det skulle även hans och hans frus liv ha offrats, därför fick han gå utan straff. Ett flertal internationella tidningar skrev om händelsen. Källa. Dagens Nyheter 18 maj 1877. Se separat artikel eller läs originalartikeln (PDF).

1877, 29 april. När en räddningsexpedition under ledning av en ”Hr Meiwald” den 29 april anlände till det förlista expeditionsfartyget Nordstjernan, på ögruppen Malobrekhovsk, uppgavs fältskären Tscheshnokoff, ha försökt ta sig till Cap Tolstoi. Det fanns dock ingen underrättelse om honom och han ansågs ha blivit uppäten av vargar. Källa: Finlands Allmänna Tidning, nr 259, 6 november 1877. Läs originalartikeln (PDF).

1876, 21 och 22 januari. Wiborgs tidning 10 februari 1876: En galen varg går bärsärkagång i byn Wjasemka, nära staden Kerensk i Pensa-guvernementet. När vargen till sist ligger död kl 8 på morgonen den 22 januari har den bitit 28 män och 9 kvinnor. 12 av dem anses riktigt allvarligt bitna. I en uppföljande artikel den 18 mars anges att 9 personer redan avlidit. Källor: Två utgåvor av Wiborgs Tidning nr 16, 10 februari, samt nr 32, 18 mars 1876. Se separat artikel.

1876. Den ryske zoologen Leonid Pavlovich Sabaneev (1844 – 1898) publicerar 1876 sin bok Rovdjur. Där uppges författarens källor – bland annat kände rapportören V M Lazarevskij – visa att vargar tagit ungefär 200 människoliv om året sedan 1800-talets början. Det innebär 15 200 personer fram till bokens utgivningsår, eller 20 000 t o m 1899. Jämfört med uppgifterna i den här sammanställningen, exempelvis åren 1875 och 1889 eller 1870-1887, är det fullt rimligt. Källa: Rovdjur, Leonid Pavlovich Sabaneev 1876, återutgiven på förlaget Fizkultura I Sport, 1988. Även delvis återgiven i Wolves in Russia av Will N Graves, 2007.

1875, 28 maj. Finlands Allmänna Tidning rapporterar att en sextioårig man dödats och bortsläpats av en varg som också ätit av mannens huvud. Sonen till den avlidne lyckades med hjälp av traktens bönder spåra vargen som sårade ytterligare fem personer innan den togs av daga. Händelsen kan ingå i Centralstatistikkommitténs siffra nedan. Källa: Finlands Allmänna Tidning, nr 120, 28 maj 1875. Se separat artikel.

1875. I en statistikrapport för Ryssland presenterad av Finlands Allmänna Tidning nr 215, den 16 september 1876, framgår att bara år 1875 dödades 200 människor av vargar inom imperiets gränser. Dessa kan delvis ingå i samlingsrapporten för åren 1870-1887. Artikeln innehöll också en del andra intressanta uppgifter, som att vargarna under samma år dödade 741 000 tamdjur. En hisnande siffra. Källa: Finlands Allmänna Tidning nr 215, den 16 september 1876. Se faksimil nedan samt separat artikel.

 

Ur Finlands Allmänna Tidning nr 215, den 16 september 1876.

 

1875. 160 människor dödade av rabiessmittade vargar enligt NINA-rapporten Rädslan för varg, 2002. Varken rapportförfattarna eller originalskribenten M Ivin har angivit inom vilka regioner angreppen skett. En del av dödsfallen kan ingå i  statistikuppgiften 1870-1887 och tidningsartikeln från 1876 ovan. Källor: ”Med och utan varg” M Ivin (1977). Fear of Wolves, John Linnell & Tore Bjerke (2002), Michail Pavlov (1982), David Mech (1970), St George Mivart (1890).

1874-1875. Wiborgs Tidning rapporterar den 17 mars 1877 att 68 personer i guvernementet Saratoff blivit angripna av varg de aktuella åren. Av dessa uppges två personer ha blivit uppätna direkt och ytterligare tolv ha avlidit av bitskador. Källa: Wiborgs Tidning nr 32, 17 mars 1877. Se separat artikel.

1871. 161 människor dödade av vargar, flera av dessa var troligen rabiessmittade. Siffran kan ingå i uppgiften från Ryska Centralstatistikkommittén nedan (1870-1887). Källa: Richard Matthews, Nightmares of nature (1995, ISBN 0002200155. Boken baserad på hans BBC-teveserie med samma namn).

1870-1887. 1 445 människor dödades av vargar enligt Ryska Centralstatistikkommittén. Uppgifterna samlades in från alla 49 delstater i Europeiska Ryssland samt från Privislyandskij-regionen.

1861, troligen januari. Wiborgs Tidning, Finland rapporterar att en präst på resa in till Kiev attackerats och dödats av vargar. Hans fru och en sextonårig pojke klarade sig. Källa: Wiborgs Tidning, 19 februari 1861. Se separat artikel.

1855, 11 december. En statlig rapport berättar om hur en varg attackerat och bitit ”några bönder” i byn Yalanskij inom guvernementet Eniseisk. Vargen avlivades. Det framgår inte om bönderna avled eller om vargen var rabiessmittad, men Will N Graves presenterar uppgiften i anslutning till dödstalen 1854-1855 här nedanför, så slutsatsen bör vara att angreppet var fatalt.

1855, februari. Det Ryska Inrikesministeriet meddelar att en pojke från byn Alikovi, Kazanskaija-guvernementet, slitits ifrån sin mor av en varg och släpats till en ravin där han massakrerats. Pojkens föräldrar ådrog sig också skador, främst i ansiktet. Grannar till familjen lyckades döda vargen.

1854, 7 november. En varg dyker på morgonen upp på ön Jelagin i St Petersburg. Runt 12 timmar senare ligger vargen död men då har 31 personer skadats och förts till ”stads- och krigshospitalerne”. Det är oklart om vargen var rabiessmittad, men mycket tyder på det. Om så var fallet bör tyvärr flertalet av de skadade avlidit. År 1854 hade Louis Pasteur ännu inte lanserat sin framgångsrika kur mot sjukdomen. Det skedde först tre decennier senare, den 6 juli 1885. Källa: Finlands allmänna Tidning nr 278, 29 november 1854. Se separat artikel.

1854, augusti. En rapport i Ryska Inrikesministerii Journal räknar upp 34 dödliga vargangrepp i olika guvernement under året: 5 män i Liflandskaija, 4 personer i Mogilevskaija, en man och en kvinna i St Petersburgskaija och en man i Tiflisskaija. Vidare en kvinna i Arkhangelskaija, 2 män i Kaluzhskaija, en kvinna i Kievskija, 3 män i Kovelskaija, 2 män i Mogilevskaija, 3 personer i Nizhegorodskaija, 2 personer i Novgorodskaija, en person i Orlovkaija, 2 personer i Penzenskaija, 2 personer i Tavricheskaija samt 3 personer i Shemakhinskaija. Det framgår inte om det handlat om predationsangrepp eller om vargarna varit rabiessmittade.

1853-1856. Krim. Enligt finska Wiborgs Tidning avled 6 av tolv personer i en och samma familj efter bett av en rabiessmittad varg. Angreppet skedde under Krimkriget vilket daterar attacken. Krimkriget utkämpades från mars 1853 till februari 1856. Det ryska imperiet slogs mot en allians av Storbritannien, Frankrike, det Sardinska kungadömet och Osmanska riket (nu Turkiet). Källa: Wiborgs Tidning nr 57, 18 maj 1876. Se separat artikel.

1850, 22 augusti. 1 pojke avled och 15 (varav 2 kvinnor) skadades, men dog troligen senare, när en rabiessmittad varg löpte amok i byn Kurumotschi, Simbiriska guvernementet (nu Sibirien). Förutom människor skadades och avlivades (senare) ett stort antal får, hästar och nötkreatur. Hela attacken varade i sex timmar, från kväll till morgon. Dödssiffran kan ingå i statistiken 1849-1851 nedan. Källa: Finlands Allmänna tidning, nr 271, den 20 november 1850. Deras uppgift kom i sin tur från (Ryska) Ministerii för Inrikes-ärenderna Journal. Se vår separata artikel samt originalet (PDF).

1849-1851. Minst 376 människor, 266 vuxna och 110 barn, dödades av vargar i Europeiska Ryssland, enligt det dåtida Ryska Inrikesministeriet. Siffran bekräftas av det Ryska polisiära departementet i en artikel av Alexei Tarasov, Moscow News, november 2005.

1848, under juli. Ett sexårigt barn blir taget av varg. Man lyckas få tag i barnet men de 13 bett som redan hunnit utdelas har tyvärr varit dödande. Källa Finska Ilmarinen nr 80, 14 oktober 1848. Se faksimil nedan samt separat artikel.

 

Ur finska Ilmarinen nr 80, 14 oktober 1848.

 

1848, 12 juli. En sjuårig flicka, dotter till en fabriksarbetare på pappersbruket i Alexandrowsk blir tagen av en plötsligt framstörtande varg och ivägburen. Trots att folk omkring snabbt kom på fötter försvann vargen med flickan. Hon hittades senare död i skogen en ”werst” (ca 1 km) från pappersbruket. Källa Finska Ilmarinen nr 80, 14 oktober 1848. Se faksimil ovan samt separat artikel.

1848, 11 juni. Fyra små bondflickor blir dödligt rivna av varg ”uti Kovelskiska kretsen af Guvermentet Wolhynien”. Källa Finska Ilmarinen nr 80, 14 oktober 1848. Se faksimil ovan samt separat artikel.

1847, juni-augusti. Shuja. 10 personer, mest barn, föll offer efter följande händelseutveckling: En vargtik dödar och äter en fyraårig pojke och attackerar och dödar därefter en 8-årig flicka. Bara dagar senare dödar samma varg en sexårig flicka och kort därefter ytterligare en flicka, 9 år gammal. Ytterligare sex personer föll offer fram till hösten.

1843 (publ. 1907). 17 personer. I en rapport publicerad 1907 i ”Moskva-arkiven” räknas en rad händelser från år 1843 upp: Först att en varg attackerade tre soldater och tre kvinnor i Simbirsk. Därefter att en varg bet fem personer inne i byn Kharkov. Slutligen att en man och en kvinna attackerades intill en by nära Moskva när de var på väg hem från dagens arbete på fälten. Tre personer försökte undsätta de två fältarbetarna men blev också bitna, liksom en man i närheten som blev svårt sargad i ansikte och hals. När vargen jagades bet den ytterligare fyra personer i granndistriktet. Troligen hade vargen rabies. De angripna ”dog i fruktansvärda plågor”, skrev rapportförfattaren.

1823, 28 maj. En treårig pojke, Petr Pitka, tas från gården av en varg. Den 2 juni hittas pojkens huvud. Samma dag syns två vargar i området. De angriper en 14-årig ryttare som dock klarar sig. Båda angreppen sker i byn Bolshie Tuganitsi.

1823, 29 juli. En åttaårig pojke, Aleksei Moiseev, attackeras och dödas med ett strupbett av en ensam varg utanför byn Alakurskij. Bönder som rusar till undsättning kommer försent.

1820. I en rapport återgiven så sent som 1973 i tidningen Soviet Estonia, beskrivs att ”år 1820 dödades 50 personer av vargar” och att ”den största vargfaran är för barn”. Se också våra artiklar om 1800-talets Estland samt Finland som under denna tid var delar av det Ryska Imperiet.

Från Baltikum i väst till Kamtjatka i öst – så stort var det ryska imperiet. Karta från sent 1800-tal

 

Om ryskt arkivmaterial

Att leta i Ryska arkiv kräver sin man, att utvärdera siffermaterialet likaså. För det första var det Ryska Imperiet under 1800-talet en ung nation. Finland lämnades över från Sverige så sent som 1809.

Ryska staten hade ännu inte börjat intressera sig för medborgarna och rutiner för att diarieföra extraordinära dödsfall och epidemier kom inte förrän senare under industrialismens tidevarv. Ryska Staten gav den centrala statistikkommittén uppdraget att bokföra vargangrepp först år 1860. Det gör det sannolikt att vargangreppen var otaliga också före 1820, även om de sällan noterades vid den tiden.

Den andra, för arkivuppgifter, negativa faktorn är Oktoberrevolutionen 1917. Mängder av dokument och skrifter från Tsartiden förstördes. Ett stort antal uppgifter kommer därför från källor utanför de nuvarande nationsgränserna, till exempel Finland där tidningar har bevarade arkiv om vargangreppen.

Sist men inte minst är det det forna imperiets storlek som ställer till problem. Det handlar om ofattbara landarealer, endast sporradiskt genomkorsade av tågräls och småvägar. Det är uteslutet att alla dödliga vargattacker, trots det enorma antal vi redovisar här, kan ha nått myndigheternas granskning ens om de nedtecknats lokalt. Enstaka händelser nådde sporradiskt imperiets tidningar.

 

 

* Leonid Pavlovich Sabaneev (1844 – 1898) var troligen den förste ryske zoolog som aktivt bidrog till kartläggningen av Rysslands viltstammar samt jakt och viltvård under 1800-talet. Sin utbildning fick han på Demidovinstitutet och Universitetet i Moskva. Han fick tidigt en roll i den Ryska makteliten och var personligt bekant med storfurst Alexander. I Moskva grundade Sabaneev, förutom ett antal jakttidningar, den första jaktklubben och strax därefter igångsatte han arbetet med att kartlägga alla typer av viltarter och jaktformer inom imperiet. Hans bok Rovdjur är en del av det arbetet och den utkom år 1876. En sentida upplaga gavs ut på förlaget Fizkultura I Sport, 1988.

**Michail Pavlov, född 1920, har biologisk utbildning motsvarande svensk fil lic och är en av Sovjets/Rysslands främste kännare av varg. Han är framstående jaktexpert och har varit ledamot av Ryska Vetenskapsakademiens rovdjursavdelning. Pavlov deltog i andra världskriget och arbetade från 1948 i Kirovdistriktet där han senare blev chef för ”Allunionella vetenskapliga forskningsinstitutet för jakthushållning och pälsdjursuppfödning” (förkortas VNIIOZ på Ryska). År 1982 publicerade han sin första bok ”Volk” (Varg). År 1990 utkom Varg på nytt i en omarbetad och utvidgad upplaga. Den har översatts till svenska av Elis Pålsson 2003.

***Ryska Jakt & Viltvård heter på originalspråk, med västerländsk stavning, Ochota i Ochotnitje Chosjajstvo.

 

 

 

 

 

Comments are closed.

Stöd vårt arbete

Tycker du att vargfakta.se gör ett bra jobb? Stöd vårt arbete genom valfritt bidrag till BG 5723-2571 meddelande VARGFAKTA

Kort om vargfakta

Vargfakta publicerar analyser, nyheter och forskning om och kring rovdjur och dess interaktion med människan. Vi ser människan som en resurs för naturen och inte som en belastning.

Kontakt

Via mail på info@vargfakta.se